tag:blogger.com,1999:blog-4037085578561761202.post4300681218182483606..comments2023-05-26T09:23:36.875+02:00Comments on en matsked grejer: att arbeta nära livet II.en matsked grejerhttp://www.blogger.com/profile/08512370028477928802noreply@blogger.comBlogger5125tag:blogger.com,1999:blog-4037085578561761202.post-39588707422100190832013-05-14T21:33:31.386+02:002013-05-14T21:33:31.386+02:00Verkligen skrämmande. Att ingen vill ta ansvar... ...Verkligen skrämmande. Att ingen vill ta ansvar... inte konstigt att det inte fungerar!<br /><br />KraaaaaaamDagar av lyckahttps://www.blogger.com/profile/17813238524573411715noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4037085578561761202.post-79759709354538667052013-05-13T21:24:01.910+02:002013-05-13T21:24:01.910+02:00Åh jag vet Anna - det var därför det kändes tvunge...Åh jag vet Anna - det var därför det kändes tvunget att skriva så här också <3 Till syvende och sist måste varje människa ta ansvar för sig själv, och dra gränsen där den faktiskt går. Ingen annan kommer att värna en på det sättet - hur ska någon annan ens kunna veta var gränsen går för en enskild individ när det är så svårt att veta det själv?!<br /><br />Dessutom så otroligt klurigt vem som bestämmer över sjukvården. Läste i en seriös artikel för ett tag sedan ett uttalande om att makten i sjukvården är en krona som ingen vill bära. Ansvaret ligger liksom ingenstans, inte ens hos regeringen. Vid första anblick tycks det omöjligt - så klart de bestämmer - men när man följde resonemanget och den faktiska ansvarsuppdelningen hamnade det till slut... ingenstans. Toppen att ha bra chefer vilket jag HAR, men de har ju sin ram att rätta sig efter. Nästa chef sin ram, och nästa...<br /><br />Kram tillbaka raring!!!en matsked grejerhttps://www.blogger.com/profile/08512370028477928802noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4037085578561761202.post-72512479609493205352013-05-13T20:14:36.487+02:002013-05-13T20:14:36.487+02:00Åh du, vad fint du skriver... och du vet att jag h...Åh du, vad fint du skriver... och du vet att jag håller med dig precis. <br /><br />Dock har ju gått på mina smällar då jag gick in i yrket med ett naivt vidöppet hjärta. Jag har lärt mig nu och förhoppningsvis kommer jag i framtiden sätta tydligare gränser mot chefer, arbetskamrater, ledning och kanske även patienter. Det är en sorg att inte kunna arbeta på det sättet jag ville, men när jag sätter stetoskopet mot mitt eget bröst och lyssnar så inser jag att det är omöjligt om jag själv skall överleva. Den största utmaningen är just nu att inse de egna begränsningarna. För jag vill ju ge ALLT till ALLA som behöver min hjälp.<br /><br />En svår balansgång det där. Men om jag lyssnar inåt och är sann mot mig själv så kommer det förhoppningsvis att gå vägen :)<br /><br />För vårt jobb är viktigt. Livsviktigt faktiskt. Och det måste vi få känna en stolthet över. TROTS att våra chefer inte kan ge oss den tiden vi behöver för att utföra vårt jobb på ett säkert och etiskt sätt!<br /><br />Kramar till dig min fina vän och fantastiska kollega!<br /><br />/AnnaDagar av lyckahttps://www.blogger.com/profile/17813238524573411715noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4037085578561761202.post-61630235557643387122013-05-13T17:58:38.916+02:002013-05-13T17:58:38.916+02:00Just nu fylls mitt hjärta av att jag har ett fanta...Just nu fylls mitt hjärta av att jag har ett fantastiskt arbete, men som Anna så fint påpekade har det sina sidor också - så då blev det ett inlägg om det också :) KRAM Cen matsked grejerhttps://www.blogger.com/profile/08512370028477928802noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4037085578561761202.post-45261043025579883722013-05-13T16:10:47.883+02:002013-05-13T16:10:47.883+02:00Vad fint du skriver! Och jag håller helt med dig. ...Vad fint du skriver! Och jag håller helt med dig. Man måste lyssna på vad man verkligen vill och vad som är sant mot en själv. Jag jobbar med karriärvägledning som en del i mitt studievägledaryrke. Jag träffar många studenter som har kommit in på Läkarprogrammet (vilket är svårt) och läst några terminer men upptäcker att de kanske egentligen inte vill bli läkare, utan valet av program hade mer att göra med prestige än känsla. Man MÅSTE vara sann mot sig själv, annars kommer man inte må bra.<br /><br />Ta hand om dig och ventilera dina dilemman med någon.<br /><br />Kram HelénHusbilen Tuzzenhttps://www.blogger.com/profile/03735559635860582366noreply@blogger.com