Det här bordet har en speciell plats i mitt hjärta. Inte bara för att det är så slitet och fint, utan också för att det kommer från morfars garage. Min lilla morfar, som var så händig, alltid hade tid och aldrig förlorade tålamodet. Idag är det han som behöver någon som fixar, har tid och tålamod... Det kramar till lite runt hjärtat när man känner att man inte riktigt kunnat ge tillbaka det man fått. I alla fall står bordet där, som en fin liten påminnelse med en härlig eftervärme, om svunna tider med en morfar som kunde ordna allt.
Undrar varför han satte den där spiken här?
