kära tomten.

Kära tomten, jag tror att jag varit ganska snäll i år (jämfört med vad som ens är möjligt för en människa med rå och spydig humor). Det är några saker som står på listan utöver en resa till Paris, några veckors semester i solenlångtborta och annat som inte riktigt går att slå in i ett paket. Den här litografin av Lisa Rinnevuo från Konst och Folk skulle jag gärna klämma in här hemma.

Bildkälla

Ingegerd Råman har designat kristallglas åt Orrefors som går att diska i diskmaskinen, och som inte ens kostar en förmögenhet. Nästan för bra för att vara sant! Just nu fyra stycken för det formidabla priset 399 kr.

purelove.se

Och sen snälla tomten, en sånn här liten skönhet vill jag ha. En plånboksväska där mobilen får plats från purelove.se. Den bruna i så fall. Jag kan behöva lite fler nitar i mitt liv :) Om du ändå sveper förbi där med släden kanske det är möjligt att svischa med en skärbräda därifrån också? 

purelove.se

Lite småsaker önskar jag mig också: Ett schysst set över- och underlack som skyddar naglarna och inte löser upp det färgade lacket när man målar på vore toppen. Några stövelblock skulle kunna tjäna väl i garderoben så att jag kan slänga de i all hast hemgjorda med flingpaketskartong runt en vattenflaska :) 

bloggkärlek.

Mokkasin

Tittade in på några bloggar jag ofta besöker här på morgonen, och fastnade alldeles i Sofias Mokkasin. Jag är ingen äkta paljettjej och gillar inte ens nejlikor, men de där fotona med hennes dotter, glittret och blommorna tog mig med storm. Jag fascineras över hennes förmåga att alltid göra så fint, fota fabulöst och hur hon trollar fram vackerhet efter vackerhet.

Mokkasin

Det där att det skymtar äkta människa här och var i bloggen är också något som gör att jag återvänder om och om igen. Inte att allt skulle handla om ens innersta hela tiden utan just mixen - finheter från hennes webshop, ögonbedövande bilder från Parisresor, pyssligheter med barnen och en bit ibland om hur svårt det kan vara att få ihop livet eller längtan tillbaka till hemstaden - är det som fångar mig.

ingen jul utan lummer.

Stod länge och väl och hängde i tältet på torget med alla blommor, kransar och finheter som ropade på mig. Till sist fick en amaryllisstjälk, ett knippe lummer och de här nyponliknande godingarna följa med hem och bli en krans att lägga på bordet. Jag klippte ner lummern i bitar, surrade fast dem på en halmkrans och bara stack in de små rödingarna här och var. Lummer är ju ett julmåste!

Fin fredagsfeeling har jag mitt i andra advent efter en schysst jobbhelg efter två dagars högoktanig utbildning efter två dagars jobb. Finemang med två lediga dagar som omväxling. Utbildningen gav lite att fundera på kan man säga. Det var Mycket Länge Sedan det snurrade så fort i huvudet men det är en positiv energiskapande spinn. Gillar't! Mannen konstaterade att jag nu har papper på att jag får bossa med honom hemma. Ska komma ihåg det till lämpligt tillfälle ;)

Mandela.

En stor man har gått ur tiden. En man som har visat en hel värld att man kan bygga broar mellan människor baserat på kärlek och vänskap. Låt oss inte glömma! Inte många av oss kan åstadkomma ens en uns av hans livsverk, men att i vår vardag dela med oss av kärlek, vänskap och respekt gentemot våra medmänniskor, det kan vi alla!

månadens fyra. på R.

Måste så klart haka på Anna & Ulrikas initiativ om Månadens Fyra på R!

Först ut är Månadens Resto: Restaurang AG i Stockholm, som vi bara älskar. Vi gillar god mat helt enkelt. Och nått annat serveras inte där… Tapasbaren bjuder på sjukt goda tapas, fabulösa drinkar och skönt häng innan man knatar till sitt bord. Och sen maten. Ursäkta pausen, har fullt upp med att torka dreglet från tangenterna. 

Månadens Roligaste. Månadens klart bredaste leende när jag hittade namnsdagspresenter till lillsonen som tycks ha kronisk kiss- och bajshumor. Har faktiskt tappat hoppet om att det någonsin ska gå över. En ren som bajsar godis. Så rätt som det kan bli.

Månadens Resmål: Anna Maria Island i våra hjärtan. Paradisön väster om Florida med vilda delfiner, ett glas vin i solnedgången på piren i väntan på bord, som inte har ett enda hotellkomplex så långt ögat räcker. Det finns ju så mycket kvar att se i det där stora landet over there, men jag vet inte hur vi ska kunna avhålla oss från att åka dit igen.

 Månadens Rosa - letade förtvivlat i fotoalbumet efter något decemberrosa - och jo, hyacinter :)

allt jag vill är du.

Ingemar på Gardell Foto förevigade oss så fint

Lyssnar på låtarna från Agnes dag i Så mycket bättre. Så många fina texter och rader som fastnade i hjärtat. Orden Jag vill att du behåller mig ett tag till från Bo Kaspers Ett tag till griper i mig lite alldeles extra, och jag tänker på hur det skulle vara att när det krisar i förhållandet inte få chansen att räta upp det innan det var för sent. Vi har lovat varandra att om någon av oss någonsin skulle börja tvivla på oss - att berätta det innan det är för sent. Att ge oss en chans. Igen. Att få en chans att återupprätta intimiteten. Att bättra sig. Att leta efter glädjen igen.

Allt jag vill är du.

jag dog en smula idag.

Alla bilder kommet härifrån

Har precis som massor av andra människor senaste veckorna snubblat in i en amerikansk familjs fotoalbum. Familjen köpte en övergiven sjuveckors valp från ett dog shelter som mycket snabbt kom på att det bästa i världen var att sova middag med familjens lillkille. Det här är alltså Theo & Beau och så mycket vackrare än så här blir det inte!

Vår hund här hemma har ju förvandlat mig från icke djur-människa till hundälskare. Men den här lille gynnaren behöver man inte ens träffa för att falla pladask för….

På instagram hittar man dem under namnet mommasgonecity.

man brukar kunna lita på lakrits.

Livet hemma

Jag blev dökär i den här bilden. Riktigt roligt att Ikeas blogg Livet hemma så ofta har riktigt riktigt fina bilder! Så kär att jag måste prova receptet på Varm ciderglögg med lakrits och kryddor fast jag inte ens gillar äppeljuice. Jag hoppas lite på lakritsen där...

det där med att besöka fotografen.

Lite pirrigt idag. Vi ska strax ta första familjefotona av seriös karaktär. Ever. Vi har ju varit familj i typ 16,5 år så det kunde ju vara på tiden. En vän till oss är en sjukt duktig fotograf som tar precis den där sortens foton som jag älskar - där folk är som de är fast ändå sitt allra vackraste, levande foton som berättar vem som är porträtterad. Som en berättelse. Han hittas på Gardell Foto, klicka på Portfolio och sedan Familj. Alltså, titta gärna på resten också - jag blir lika imponerad varje gång jag tittar runt.

Vi ska för all del inte klara av den stora bildserien - det får man göra utomhus sommartid tycker jag, utan mest få till i alla fall några fina bilder med oss, MIN familj. Det är lite annat än än suddiga självporträtt som ovan med en mobil, visserligen i solnedgången på en paradisstrand, men kvaliteten lämnar en smula övrigt att önska. Jag hoppas i alla fall att han kan trolla lite grann. Han brukar retas med mig för mina kameragrimaser. Vi får väl se om han har bättre lins på kameran än så ;)

Men än så länge är det första adventsmorgon med tända ljus och a cappellasång från dessa ovan som jag snubblade över nu morgonen. Njutigt!