lycka är VII.

Lycka är att ha en sidenlen grabb under täcket som värmer ens kalla fötter...

... och så här på hösten kunna tänka på sommarens alla vackra blommor jag plockat i min trädgård...





... att äta en pizza med oxfilé och bea så stor att den inte får plats på tallriken...

... och att ha någon att låna skorna av.

Detta gott folk, är mina söndagsbilder till Fabriken idag. Kära söndag, du är så välkommen, vill du vara så snäll och stanna här ett tag?!

ägg i skärselden.

Jag gillar den här rätten lika mycket för dess namn som smak. Som vanligt kan jag inte komma ihåg ursprungsreceptet så jag gör som jag vill istället...


Ägg i skärselden

Sno ihop en rejäl panna god köttfärssås. Var nu inte feg utan våga prova krydda med lite curry, malen rosmarin, rött vin och varför inte krossad rosepeppar förutom allt det vanliga?!! Istället för att servera med pasta gör man gropar och knäcker ner några ägg mitt i köttfärssåsen som får ca 5 min på sig att stelna till. Inte för hög värme så de blir brända bara. Serveras med en redig sallad!

att vara förpackningsberoende.

Jag har suttit en stund på förmiddagen och grejat lite med foton från i somras. Inser att jag har mellan 70 och 80 bilder från bara Leva Kungslador i Visby som jag skulle vilja använda. Tror ni som hänger här får leva (ha ha) med lite mer Gotland innan jag har tuggat färdigt sommaren!

Vad är det med gamla trälådor och rostiga bunkar som får en att gå igång så förskräckligt? Att en skruttig träbox kan få en nästan knäsvag av habegär är ju egentligen rätt fånigt. Men sant. Andra må vara shopoholics när det gäller skor (skulle jag lätt kunna bli, men jag håller mig), väskor eller nagellack (hm Anna & Weronica, ni ligger risigt till där på den sista) men en av mina största missbrukspotentialer är förpackningar och då speciellt i trälåde- eller rostigbunkefrångamlavedbodenklassen.

Ser på en massa andra bloggar att jag inte är ett dugg ensam om det här. Om vi inte lyckas hålla oss i skinnet får vi starta Anonyma Förpackningsmissbrukare-möten. Fast egentligen vill jag nog inte sluta...

Nu kör vi helg tycker jag!

önskas: skitiga naglar & sydväst.

Vackra vackra Zetas. Skulle helt klart kunna tänka mig en alternativ karriär där. Till och med med skitiga naglar och sydväst. Bland alla vackra växter i enastående komponerade planteringar som får Mozart att framstå som en medelmåtta, årstidernas fint anpassade växlingar i dekorationer och hyllor. Tänk att få peta runt med alla grejer och växter till skyltningarna.

Ibland räcker det med att drömma lite för att bli lycklig....

objudna gäster & adrenalin.

Nått virus klev på - objuden - i lördags och har inte hittills förstått vinken att packa och dra vidare. Har därmed ägnat mig åt att vila mig i form i sängen mest hela dagen inför eftermiddagens jobb som väntar om en dryg timme. En varm pälsklädd kille med tratt, några böcker, lite radiobrus, en latte och en sparad lyxkola från Zetas igår gör mig sällskap.

Fast morgonen började betydligt med spännande än så...

Det skramlade till på baksidan av huset där vi har vårt sovrum i morse när jag låg och läste. Tintin flög upp och tittade ut och jag också fast inte med samma fart - trodde det var katterna som hamnat i fight. Tomt utanför fönstret. Gick till köket för att se om någon av dem behövde assistans, och... anar att det står en bil på uppfarten med tända lysen. Snabbt in i sovrummet, på med lite kläder - svårare än man tror att hitta nått snabbt i en hög när allt i hela högen är svart.

Ut ur huset barfota springandes just som en okänd bil backar ut med, ja just det, en cykel, hängandes på bakluckan. Två i bilen och den närmast rutan med uppdragen luva. Tvekar en bråkdelssekund om jag ska rycka cykeln - med nått rött på precis som två av våra - eller slita upp dörren. Jag sliter upp dörren och ska precis ryta "Och vad tror ni att ni håller på med, jag ska ha cykeln!" när jag inser att det är 15-åringens goa kompis som sitter där med sin pappa. Som jag känt sedan jag var 12. Ja, just ja. Hans cykel blev kvar i lördags vet jag ju fast jag inte sett den och därmed inte funderat mer på det. Slutet gott och jag kan knata in igen med smutsiga kalla fötter och skakande händer.

att snicksnacka sig trött.

Nu har vi träffats, och pratat, och ätit, och pratat ännu mer för att inte tala om hur mycket vi åt. Vi stannade tills vi blev utslängda och höll faktiskt på att missa hela dessertbordet för att vi hade så mycket att säga. Tack fina ni för en kul eftermiddag! Vi får göra om'et snart!

A piece of happiness
Rackarungar
Familjen i Uttran
Annixen
Live från radhuset
LillaU
Form my Backyard
Sötsur
Signed by me

Och instagrambrudarna @karinsurvey & @liten08

Och dessa bilder med fabulös mat blir mina bilder till Fabrikens söndagsbilder....

tjenixen annixen.

I somras på Gotland instagramade jag den här bilden till frukost och ögonblicket blev ett sådant där tillfälle som stannade i minnet: Äldste sonen kläckte kommentaren "Vart har världen tagit vägen?" när jag sitter med instagram vid frukostbordet och lillebror vägrar komma ner för att han spelar och "är med i en grupp". "Hon säger bara godmorgon till Annixen, tjenixen och de andra", säger mannen. Både jag och Annixen skrattade så vi grät fast via nätet på varsitt håll. I morgon ska vi och ett tiotal andra instagramare ses IRL för första gången. Brunch på Långbro värdshus närmare bestämt. Tjenixen på er, ska bli skitkul på
(rumso-)ren svenska. Så svaret på din fråga, min son, är: Långbro värdshus, dit har världen tagit vägen, om du frågar mig.

lördag.

Hade reserverat ett Levainbröd på stenugnsbageriet igår för att det säkert skulle finnas när mannen passerade på väg hem från jobbet. Och yummie. Det är såå gott. Finns inget bättre sätt att inleda en lördagsfrukost än så...

dagens JAG VILL HA.

En sånn här vill jag ha. Men kanske man skulle kunna knipa åt sig en flaska som den här på en loppis och lämna till en glasmästare för kapning och sedan införskaffa snygg tygsladd och - göra själv helt enkelt. 

Men mest är jag bara glad att det är fredag!!!