Jag längtar efter att sitta innanför repet på Hattfabriken med min finaste, njutandes av att solen skiner när vi tittar på alla människor som far förbi och äter bröd på pinne...
... havets salta stänk i ansiktet när vi åker i båten, solheta klippor under bara fötter, snäckorna jag inte kan motstå att ta med hem och känslan när vi åker över bron till Tjärnö med vissheten om att vi snart, snart är framme..
... småstadsstrosande...
... när vi tittar på hus och suckar över vackra fönster, skickligt utförda snickerier eller makalösa takfötter...
... och till sist saknar jag min morfar - en längtan som ju är svår att stilla. Märkligt det där, hur skymten av en bild kan ta fram känslor ur hjärtats skrymslen. Hittade den här bilden när jag tittade genom gamla foton. Den fanns i
inlägget dagen när han plötsligt inte fanns mer och lyfte upp den på ett sätt ljuva men också smärtsamma saknaden efter honom...
Fler söndagsbilder finns
här.
