30 maj 2013

maj moodboard.



Maj var månaden då det gick från vinter till sommar med ett fingerknäpp. Ni hör inte mig klaga på det kan jag säga. Maj moodboard för Fabriken idag. Bläddrar i mitt instagramflöde för att se vad jag gillat under maj och att explosionen utomhus och sommarlivslängtan dominerat där är inte svårt att se.




Pionerna har växt med rekordfart och står knoppiga i rabatterna. Ska köpa fler kom jag precis på. Japp, så får det bli.




Lampkedjan från Markslöjd ska glöda hela sommaren.




Frukostar avnjutas i glashuset och under äppelträden. Och efterrätter likaså.




Det är snart slut på maj och min träningssatsning håller i sig. Kom nyss in efter en kvällstur, lättaste vändan hittills och jag är nöjd som en katt som lyckats erövra hela gräddpaketet...



29 maj 2013

älskade pion.



Älskade pion. Bättre än en spionfilm :) Min favoritblomma all time high... Längtar tills de prunkar i rabatterna.

28 maj 2013

jakob din gamle goding.



Gammal är äldst. Servera mig lite Flygande Jakob och jag sjunger en sång för dig. Helst med extra allt... Och av någon anledning är det ruskigt gott med cola till.

27 maj 2013

när hjärtat inte vill förstå.




Det har gått ett år. Ett helt år. Hur är det möjligt? Tårarna vill liksom inte ta slut.
Fortfarande knyter sig halsen och hjärtat blir som alldeles för stort för att få plats i bröstet.
Tror aldrig att jag har upplevt något som varit så svårt att förstå, svårt att acceptera
och ta in som verkligt.

Det var ju inte så här det skulle bli.



26 maj 2013

fusk och firande.






Jag gillar att fylla år. Och inte skäms jag för det heller. Fira allt som firas kan och då är väl födelsedagar bland de bästa!? Bästa ursäkten för att råfuska med nya kosthållningen i alla fall! Om typ två minuter kommer det hem en parmesan/serrano/grillade grönsakerpizza till mig. Mums!

Recept på dessa godingar kommer i veckan. Mer söndagsinspiration finns så klart här.

24 maj 2013

back in business.




Det är så njutbart nu. Trädgård igen. Äppelblommen. Alla självsådda klematisar som dyker upp här och var i trädgården har börjat gå i blom... I helgen blir jag äldre än Alfons Åbergs pappa. Är lite fast i tanken faktiskt fast jag för övrigt inte har någon åldersnoja.










Men om ni tror att jag är en sådan som har perfekt ordning i trädgården bedrar ni er. Det som hinns med blir gjort och resten får vara till en annan gång...

22 maj 2013

lyxmackor, (fast egentligen kylskåpsrester).




Jag gillar matrester i kylen som går att trolla med! Lite överblivet grillat finkött fick bli huvudrollsinnehavare i kvällsmaten nyligen innan vi båda hastigt och lustigt gick över till nån variant av lchf... Man skulle ju kunna tänka sig att hälla på nån ingrediens som skulle få dem att se lite roligare ut... Kanske lite hackad persilja, eller röd chili?!


Lyxmackor (fast egentligen kylskåpsrester)

Bred rostmackor med nån god färskost, här en kantarellvariant
Lägg på strimlade köttrester, svartpeppra
Några tunna skivor Brieost som kronan på verket
Skjuts in i ugnen tills allt blivit varmt och smält lite lagom
Serveras med en schysst sallad

21 maj 2013

önskar mig lite sånt här II.



För att kompensera min familj för alla år jag inte kunnat tala om vad jag önskar mig gör jag det ordentligt i år... Del I här

Dessa röda godingar hade jag tänkt mig skulle stå på önskelistan att knata runt i. Fly London gör så schyssta sköna skor. Men jag kunde inte hålla mig. De står redan på skohyllan... Oops.


HM Home

Linnepåslakan alltså. Högst upp på listan! Enkeltäcken, ljusgrå och två. Och ett dubbelunderlakan i linne, vitt. (Mamma, klicka på länken under bilden. Eller fråga Sammy om hjälp.)


Foto: Weronica

Alltså jag vet, jag är en trädgårdsnörd. Men jag gillar inte att rensa ogräs så helt förlorad är jag nog inte. Fast ett fikonträd vill jag ha. Det blir ju komplett samling i mitt glashus då: Olivträd, citronträd och ett fikon. Krukorna på bilden går inte heller av för hackor.


Foto: Inreda utreda

En skärbräda från Inreda/Utreda skulle sitta fint, kanske helst medium, men jag gillar alla.


Foto

Mmm, för den här... Men kolla med mannen oooom han redan hunnit slå till ;)

19 maj 2013

hand i hand.



Det har verkligen varit en fin helg. Fylld av så mycket jag känner glädje och tacksamhet över. Fina vänner, go' gemenskap, ljuvligt väder, god mat, kaffe, trädgårdspyssel, tid med mannen jag älskar mest på jorden och de där två underbara skitungarna vi har. Sällan i livet har jag varit lyckligare än jag är nu! Och samtidigt bär jag på en som saknas i mitt hjärta... Det har snart gått ett år, och det där datumet kommer nog aldrig gå att radera ur själen. Det tickar högt där inne nu.

Och det är väl så det är, det här livet. Att lyckan och saknaden får gå hand i hand och samsas där med varandra. Faktiskt utan att trängas har jag upptäckt. Det är ju sällan vitt eller svart som man trodde när man var ung, utan gärna alla färger på en gång. Och kanske kanske kan det få vara så ibland, att sorgen kan göra lyckans färger en liten uns starkare och klarare, medans lyckan kan få försiktigt lägga en hand på sorgens axlar så att den möjligen går att att acceptera ytterligare en millimeter. Om man inte älskar kan man inte sörja...

18 maj 2013

att gilla läget.



När det rinner brunt vatten runt fötterna i badkaret när man duschar vet man att man har jobbat bra. Inte precis någon större uppoffring att pyssla runt i trädgården och glashuset en dag som idag. Lite planterat, lite rensat, skön musik i öronen, spontankaffe med goda vänner, lite instagram, ett glas gott och snart sparkar vi fart på grillen.



Tror vi gör om det imorgon.

17 maj 2013

om att vara lycklig av småheter.




Fredag. Äntligen fredag. Efter en jobbhelg är det så sjukt skönt med nästkommande lediga helg. Om fredagen dessutom infaller i maj och når temperaturer över 25 grader är jag lycklig hela dagen. Tänk om livet kunde få fortsätta lite okomplicerat ett tag. Behövs inget märkvärdigt, bara lite frånvaro av Större Katastrofer, då är jag mer än nöjd... Och nu är det fredag, livet är okomplicerat och jag är lycklig ända in i djupet av själen.





Mannen insisterade på att köpa amerikansk flankstek. Det gnisslar lite inombords över att köpa så långväga kött men kanske jag inte behöver bestämma allt här hemma :) Helt fantastiskt gott i alla fall. Salt och svartpeppar och jag är beredd att slicka tallriken. Salladen till tror jag är omöjlig att tröttna på:

Haricots vertes/feta/körsbärstomater/rostade pinjenötter/kalamata/blast till färsk lök/
fikonbalsamvinäger/olivolja/flingsalt/nymalen svartpeppar...

Nu kör vi helg!

16 maj 2013

finheter på bordet.



Uj, uj, kom precis på att jag glömt fota till Fabrikens tema idag: På mitt bord. Nästan lite snyft - det är ju ett toppentema för en porslinsgalning som jag! Får göra en arkivrunda istället... Blåvitt, det är väl ungefär nyckeln till det hela. Gärna i uddadelskombinationer. Mon Amie, Blå Eld, Adam, Eden och lite ditt och datt. Och så lite turkos också. Man blir ju så glad av turkost.







Mer kul på bordet finns så klart på Fabriken, kika gärna in där!


15 maj 2013

ett förtjusande rum till en förtjusande liten kille.



Blev så oemotståndligt fotosugen när jag klev in i min lille systersons rum för några veckor sedan. De bor ju tvärs över landet från oss så det blir tyvärr glest mellan besöken och jag hade inte sett hur fint de gjort i ordning. Vitmålade plankgolv är riktigt snyggt, speciellt till grå väggar.




 Lite extra stolt blir jag ju över silverplanet som hänger där. Min 11-åring gjorde det i slöjden till sin lille kusin.








Familjens katt Dixie är en av katterna ur vår kull kattungar som vi fick helt oväntat för några år sedan. Numera går hon i alla fall i närheten av de nya familjemedlemmarna, men helt säker på att de tillhör den goda sidan är hon inte... Gilla för mumintapeten!




Det blå tyget med stjärnor som går igen i båda gardinerna, kuddarna och spjälskyddet är så fint!




Spjälisen sov våra barn i och våra kusiner före oss. Vår moster målade dekorationen till sina barn. Hon finns ju inte mer så det kändes så fint att lägga handen där hon målat, kväll efter kväll när det skulle vyssjas barn...





Snyggtavla från Lilla Fröken Randig. Snabbfixade vimplar: Motivpapper ihopsydda med kantband






Och en alldeles bedårande tavla med en liten hand och liten fot hänger ovanför sängen där en bedårande liten kille fäller ner sina långa ögonfransar mot kinden och drömmer sött.


14 maj 2013

grönsaker ♥ chèvre ♥ kött = sant.




Snabbfix ur kylen och så sjukt gott:

Grill- & grönsaksfräs med chevre

Strimlade grillrester
Zucchini
Aubergine
Spetspaprika
Röd lök
Sparris (har en krasch på det för tillfället)
Chèvreost
Salt o svartpeppar

Steks i smör och olivolja


Uj, uj, UJ. Rätt in på topplistan här hemma.

13 maj 2013

vissa dagar är mer intressanta än andra.


Intressant dygn. Somnade ovaggad efter två korta nätter. Flög rakt upp i natt av att någon smällde ner handtaget till ytterdörren. Väckte mannen som flög lika högt och for ut i hallen. Ingen där, ingen i trädgården. Insåg att fru katt hoppat på handtaget.

Kom på att ingen sagt åt sonen att väcka sig själv. Alltså fick jag sätta klockan och väcka honom. Det är ju det man vill när man lyckats somna om den där ungefär enda gången per hundra morgnar det lyckas.

Fick ett sms på förmiddagen av samme son som undrade hur många jättesalamikorvar jag ville ha. Han upplyste mig om att de idag skulle rapportera hur många de sålt till förmån för klasskassan. Jag visste varken att de sålde salami eller skulle på klassresa i början av juni. Intressant som sagt.

Lite krydda i tillvaron en ljuvligt ledig dag. Tråkigt vore ju trist. Idag blommade i alla fall magnoliorna på den lilla gården nere på stan dit jag måste gå och titta varje år.

12 maj 2013

att arbeta nära livet II.




Ni fantastiska människor där ute i mitt hörn av bloggvärlden... Det är ett varmt ställe där människor som Lotta skriver kommentarer så jag gråter. Anna som jag hängt med rätt länge här i cyberrymden i vått och torrt, påpekar lite försynt till mitt inlägg igår att det finns en hop men, med yrket vi har gemensamt.

Så klart Anna finns det en massa men. I vissa tider är de tyngre på axlarna än andra. Det finns tider då man behöver ställa sig på barrikaderna och peka på felaktigheter, orättvisor och helt sjuka (!) förhållanden i sjukvården. Andra perioder går man på knä och sträcker sig mer än man egentligen skulle behöva orka för att kunna ge det man känner att barnen och deras föräldrar har rätt till. Och ibland orkar man inte - räcker inte till.

Ibland följer tyngden i människors hjärtan med mitt hjärta hem. Hur professionell man än är tror jag att det är omöjligt att undvika att det händer någon gång då och då. Att där sätta stetoskopet mot sitt eget bröst för att lyssna efter om man orkar i längden är ett måste. Det går inte att stanna i ett yrke där man ger mer än man återhämtar. För mig är den balansen uppenbar just nu. Jag blir så rik av att vara där jag är...

För mig har den största stötestenen i yrkesvalet genom åren varit om jag verkligen tycker att det är värt att utsätta mig för risken att skada någon genom att göra fel på jobbet. Människor gör fel på sina jobb och barnspecialistsjuksköterskor har tyvärr ingen magisk garanti så att vi slipper. Hur gärna vi än skulle önska att det var så. Samhällsutvecklingen med polisanmälningar och hätska åklagare klarar jag inte riktigt av att tänka på. Får bara välja bort de tankegångarna. Jag kan bara säga, att den ÅNGESTEN när man gjort något fel som skulle kunna gått riktigt tokigt. Den vill ni inte prova.

Yrkesstoltheten tycker jag har vuxit fram med åren, precis som ödmjukheten inför att få kliva rätt in i människors i vissa lägen mest avskalade situationer. Jag känner inte längre att jag har ett lågstatusyrke vilket jag gjorde de första åren när gamla klasskompisar utbildade sig till det ena flashigare än det andra. En smula mindervärde seglade i mig. Den lilla gnagande tanken att jag gjorde bort mig när jag valde ett yrke med låg lön, dåliga arbetstider och mycket slit när jag faktiskt kunde ha valt nästan vad som helst är tack och lov numera som bortblåst.

När man väger ihop delarna av allt vid dagens slut måste man vara sann mot sig själv. Här och nu kan jag skjuta undan en hop men till förmån för glädjen i mitt yrke. Kanske kommer det inte alltid vara så. Man får bara lova sig själv att komma ihåg att lyssna med det där stetoskopet på sitt eget hjärta nu och då, tid efter tid och inte ignorera det som hörs...