31 mars 2014

köksmakeover del 72 ungefär.




Sista etappen inledd i köket med bytet av kakel till Marrakech Voltaire Silver. Det är nått speciellt med att närma sig mål med ett projekt som varit lite utsträckt i tiden. Mannen spacklar och jag ligger på kökssoffan som nån sorts visset sällskap, klunkar KanJang och håller tummarna för att jag inte ska bli sjuk på riktigt. Har varken tid eller lust med sånt trams.








Men tjusigt kommer det bli! Återkommer med lite snajdigare finbilder då.

26 mars 2014

när lyckan består av ett flygande klot.



De här sticker upp bladen ur marken nu. Ljusgröna decimeterhöga blad med löften om lycka i form av flygande bollar i rabatten. Snart, snart, snart.




Jag är förtjust i de där plantorna som vajar lite ovanför allt annat. Lite skirt sådär. Den här är också en sådan men som håller sig hela sommaren lång. Den godingen har cirkulerat nätet runt senaste dagarna när t ex Weronica och en hög andra tipsat om ett fantastiskt hus med fantastisk trädgård som varit till salu… Hemnetlänken lär nog tas bort inom kort men bilden med Verbenorna finns i Weronicas inlägg.

24 mars 2014

att våffla sig i förskott. och fira.




Ikväll har vi anledning att fira. Fira är nått vi är bra på - vi firar både härligheter och elände hemma hos oss, men ikväll höll vi oss på den goda sidan. Vi passade på att ta ut våffeldagen i förskott när vi ändå höll på. Våfflor med bubbel. Ni hör ju - vi kan det här :) Hittade ett potatisvåffelrecept på Made By Marys sida som såg lovande ut. Räkröran som serveras som tillbehör innehåller småduttar av Tabasco och Worcestershiresås vilket var en angenäm kombo. Try, try, try!







23 mars 2014

antipasti som får smaklökarna att sjunga.



Underbart är kort. Stämmer alldeles för ofta, eller hur?! Men kanske är Alfons farmor något på spåren med sitt "Det är bra att ni har tråkigt!". Om underbart var långt skulle det ju vara vardag och inte speciellt märkvärdigt alls. Fast jag tycker ju att hela livet är tämligen njutbart så… nu blev det trassligt.

I alla fall försvann min del av småknapret ovan rätt fort. Och jag kan tänka mig att äta det igen. Snart. Och ofta.


Antipasti som får smaklökarna att sjunga

Man tager vad man haver, eller köper det man är sugen på, som:
Lufttorkad skinka i tunna skivor, dela på mitten, snörp ihop till små knyten
Mozzarella, riv i bitar
Oliver, gärna blandade sorter
Soltorkade tomater i olja, klipp i strimlor

Ringla olivolja över
Flingsalt
Svartpeppar
Färsk rosmarin


Söndag kväll är det i alla fall och jag önskar att det hade varit ytterligare en dag kvar av helgen. Men en söndagskväll är inte så dumt det heller. Några kapitel i en bok tills mannen kommer hem och sedan nått att äta framför en bit av TV-serien Under the dome väntar och det är inte så tokigt...

20 mars 2014

fredagslängtan.



Det är ju fredag imorgon! Första hellediga helgen på fyra veckor. Kommer ha fredagskänsla heeela dagen. 'Cause I'm Happy…..

17 mars 2014

att gjuta betongbänkar.



När kökets betongskivor fortfarande var i planeringsstadiet blev jag vänligt avrådd av en kökskunnig människa som tyckte att det vore omöjligt att lyckas med det. Och visst blev det rätt mycket slit innan det var klart. Tänkte bjuda på några tips om tillverkningen så att det kan gå enklare för andra än för oss! Så här gjorde vi (läs mest mannen):

Finja finbetong har en pdf där man kan läsa om hur de tycker att man gör. Börja med att plöja den framlänges och baklänges.

Det är betydligt enklare att ha hel diskbänk än att försöka få till en fungerande urskärning för en nersänkt. Dessutom är betong lite känsligt så att ha en metallyta att hålla sig på t ex när man skär rödbetor är rätt praktiskt. Eller om barnen ska hälla karamellfärg i grädden. Hu!

Formen byggdes med formplyfa som bas. Reglarna var i den tjockleken vi ville ha skivan - vilket styrdes av tjockleken på diskbänken. Vi använde den gamla träbänkskivan som mall. Innanför reglarna satte mannen fast tillsågade bitar av formplyfa för att få en snygg kant. Väggarna i formen är därmed helt i formplyfa men med fastskruvade reglar runt för att hålla. En silikonsträng drogs i vinkeln för att ge en liten rundning på kanten.

Vi hörde av andra som gjort egna skivor att det där med ett lager olja för att få den att släppa från formen kunde vi glömma - helt omöjligt att få till en fin yta då - så det provade vi aldrig.

Finbetong från Byggmax användes. Vi övervägde att hälla i svart pigment för att få mörkare skivor men landade i att det skulle vara svårt att få samma färg på alla fyra skivorna så det skippade vi.

Först provgjöts några små skivor för att få kläm på processen. (Oh la la lilla trädgårdbordet!) När vi var nöjda med den byggdes första formen för den största bänkskivan på en oanvänd formplyfaskiva. På så sätt kunde vi minska formen allt eftersom utan skruvhål som förstör ytan.

Armering är så klart ett måste. Vi använde vanligt armeringsnät som sågades till i bitar några cm mindre än bänkytan. - Man vill inte gärna att det råkar sticka fram ett järn i kanten.

Formen lades på några däck utan fälg som mannen fått av en däckverkstad och lodades in. Vi var i garaget. Det blir stadigt men med möjlighet till att vibrera.

Räkna ut hur mycket finbetong som behövs och häll i formen. När den är ihälld lagom upp till kanten ska armeringen försiktigt tryckas ner. Vi lät den hänga ner i betongen genom att naja fast den i raka armeringsjärn som låg tvärs över formen så att den kom ner under ytan men inte ner i botten och därmed skulle synas genom ytan på skivan sedan.

Sen är det det svåraste - vibrering för att få bort luft. Första skivorna försökte vi knacka bort luften ur med gummiklubbor på kanten länge länge. Nix är en bra sammanfattning. Till slut tog mannen en avlagd planslip och skruvade fast den i formplyfaskivan rakt genom slipens slipplatta. Han körde den en liten stund, gick runt och knackade lite, körde den en liten stund osv tills det inte kom några bubblor längre. Kruxet är att inte vibrera för mycket. Om man gör det åker alla de lite grövre gruskornen ner i botten på skivan vilket ju är skivans yta...

Täck med plast, vattna skivan allt eftersom så den inte torkar och spricker medan den brinner, vänta i 4-5 dagar. Bättre att låta den ligga för länge än för kort. Svårt om man vill att det ska vara klart igår!




Nästa steg är slipning. Mannen la upp skivan på träbockar utomhus och våtslipade den i 2-3 steg med slippapper 80 - 200. Han använde en excenterslip och vanligt slippapper. Grejerna slits men det fungerade.

Det blev ganska mycket småporer i skivorna men det stör inte mig. Några större bubblor lagade mannen med nått som kallas cementslurry. Man spacklar med en pasta som man gör av vatten och det finaste av finbetongen. Sila i en hushållssil. Man får jobba in det med en spackelspade om och om igen. Slipa igen. Ju mer man slipar ju mer terazzoyta blir det på skivan, dvs småstenar kommer i dagen. Jag ville inte ha det, andra tycker det är jättesnyggt. Kanterna blev aningens grova. Jag tycker det är skitsnyggt, mannen surade för han ville ha perfekt betongkanter.

Väl inne i huset var det dags för behandling. Jag tyckte att det var jättesvårt att veta hur man skulle behandla dem. Det finns ju massor av olika möjligheter men eftersom det ska läggas mat på skivorna ville vi inte välja nån yta som är perfekt för industrigolv och egentligen hur slitstark som helst fast kanske inte så matkompatibel. Till slut blev det Osmo Hårdvaxolja som vi använt till träbänkarna i köket. Det har varit en otroligt bra behandling av träbänkarna - häll ut rödvin och torka upp nästa vecka - så vi kände oss mest trygga med att prova det igen. Det blev en aningens blank slät fin yta som ser mycket proffsigare ut än jag hade vågat hoppas att vi skulle kunna åstadkomma med hemtillverkat.

Tre lager penslades. Ytorna behöver vara helt fria ganska många dagar efteråt. Jag var för snabb och lade en hög papper efter några dagar med en plastficka underst i högen. Där har vi nu en A4 med annan glans i ytan.




Nu har ett drygt halvår passerat. Så här gör och tycker jag nu: Vi är fortfarande ganska försiktiga med skivorna - torkar upp snabbt efter oss och slabbar inte hur som helst. Vatten och fett sugs ner i porerna i skivan. Ytan blir inte tät som när en träbänkskiva behandlas med Osmo. Men hittills har nästintill alla fläckar torkat bort. Vattnet torkar upp. Fettspill som får ligga ger fettfläckar först men de har liksom spritt sig i betongen så att själva fläckarna har försvunnit efter nån dag. Vi har en kaffefläck som är beständig. Den såg vi inte förrän den var permanent. Jag kan tänka mig att bredvid spisen där det ständigt blir mycket fettstänk kommer bänken anta en något mörkare ton än resten.

Själva ytan är ju flammig i sig. Jag störs inte av att det med tiden kommer bli fläckar. Det hör liksom till. Första rejäla fläckarna på nån av de fria ytorna kommer säkert att svida, men med tiden kommer de försvinna i den flammiga levande ytan. Citrusfrukter hade vi läst att det gav fula fläckar. Vi skär ganska mycket citron och lime, pressar och har oss men hittills inte en fläck av det. Oftast har vi väl torkat upp i samband med att vi spillde, men inte alltid.




Något fler bilder på skivorna finns under etikett inredning - kök… Sammfattningsvis var det mer jobb än vi trodde. Hade vi vibrerat med planslipen från början hade processen varit betydligt kortare. Resultatet blev långt över förväntan och de är betydligt tåligare än jag vågade hoppas på. Skitnöjd på ren svenska.

Och idag är det ledig måndag och jag får fira att mina tre på raken-jobbhelger är avklarade. Snö och strålande sol, finsällskap av en snuvig kille, massor av kaffe och oxfilépizzarester i kylen. Vi ska nog ta oss igenom den här dagen också...

Uppdatering maj 2015. Lite närmare beskrivning av cementslurry: Vi silade finbetong i en metallnätssil (vanlig hushållssil). Detta "damm" blandades med vatten till en tjock pasta, dvs tjockare konsistens än spackel, inte alls flytande. Det här funkade på lite större bubblor. De minsta bubblorna fylldes istället med en pasta gjord på cement och vatten. Mannen säger att han läst någonstans att det rekommenderas att ha aska i cementslurryn. Det provade aldrig vi. Som sagt behöver det spacklas in om och om igen med en spackelspade för att man ska få ner det i porerna. Cementslurryn var mest lätthanterad men gav lite annan färg än finbetongslurryn.

15 mars 2014

medelhavskyckling med parma.



Kyckling kan vara urtrist. Eller helt enkelt underbart! Det här tillhörde den senare kategorin och dessutom går det rätt fort utan en massa krångel - precis som jag vill ha det!


Medelhavskyckling med parma

4 kycklingfiléer
4 skivor parmaskinka eller liknande
10 st vitlöksklyftor hackade
1 knippe färsk rosmarin
1 knippe färsk salvia
3 lagerblad
1/2 dl olivolja
1/2 dl balsamico
Rosmarinsalt (- om man inte har skulle jag gnugga filéerna med hackad rosmarin
o använda flingsalt istället)
Svartpeppar

Ugnen 175 grader. Lägg kycklingen i en ugnsform. Salta med rosmarinsaltet och peppra. Hacka eller finklipp örterna och strö hälften över kycklingen. Rulla in filéerna i parman.
Strö över vitlökshacket och resten av örterna. Blanda olja och balsamcio och häll över. 30-40 min.
Nästa gång ska jag strö över rostade pinjenötter på slutet som variation.

Serveras med det man känner för, t ex hasselbackspotatis, den här fantastiska potatis- & jordärtskockegratängen eller med den här lite matigare supersmarriga salladen som också kan göras så här. Yummie for my tummy!




Lördagsjobbet är fix och färdigt för dagen och nu är jag ledig 24 h innan nästa arbetspass. Helg, helg, helg!

Psst! Om du ändå köper färsk salvia kan du passa på att prova den här godsaken. Burken med salvia- & honungssirap står sig bra i kylen.

14 mars 2014

med en bit sommar på bordet.



I tisdags fångade jag tillfället i flykten när eftermiddagens planer gick i stöpet. Istället fick jag med mig lillsonen ner på stan för mysfika. Älskar det där med en stund på tu man hand! Vi passerade torget och egentligen hade jag siktat in mig på magnoliakvistar men när de var slut föll jag handlöst för en bunt klematisrankor istället. Inget blev som tänkt men ofta blir det ju bra ändå.




Jag tror att de är av sorten som kallas styvklematis för att de växer som en buske upprätt istället för med mjuka rankor. Den finns att köpa till trädgården och är ett vackert inslag i rabatten. Min står bredvid en vit pion och de sjunger en vacker sång tillsammans.

Här syns ju faktiskt köket lite bättre som jag insåg att jag knappt visat fast jag bloggat om vår köksmake over några gånger. Både luckorna och beslagen är från Ikea. Betongbänkarna har mannen gjutit hemma. Kakelbyte blir framöver!




Nu kör vi fredag tycker jag! Jobbhelg är det men likväl helgkänsla!

11 mars 2014

månadens fyra - K.




Det är dags för Månadens fyra, och den här gången är det K som gäller: Månadens käk, kök, kändis och kärlek. Det är ju Ulrika och Anna som står för bokstaven och den som vill hänger på.





Månadens käk är solklart långkoken: Pulled you name it, chicken, beef, pork... Förra veckan snodde jag ihop en Pulled beef på högrev med fransk touch som blev toppen: Istället för hickorysås hällde jag i Caj P's grillolja med akaciahonung, några nävar färsk rosmarin, färsk timjan, schalottenlök i skivor, ett gäng vitlöksklyftor, svartpeppar, lite chili så det inte skulle bli för mesigt, honung och svartpeppar. Smakades av med salt vid servering till potatismos och en härlig sallad. Onsdagsgästerna gick hem mätta och nöjda - och det där med kvällsmatsgäster mitt i veckan älskar jag. Helt klart guldkantsmärkning på det!


Marrakech design


Månadens kök -Det finns tusen och åter tusen snygga kök. På Pinterest samlar jag bild efter bild på kök där jag skulle kunna flytta in direkt. Men jag är nöjd med mitt eget likväl, och bara de där Marrakechplattorna hittar upp på väggen nån dag när mannen inte har inflammation i axeln eller armen eller.... så blir vår make over klar och jag supernöjd. Tålamod är en dygd sägs det. Vitt och lite stramt i luckor och beslag, mannens egengjutna betongskivor som jag är så ruskigt nöjd med (syns på översta bilden) och till sist Marrakech Voltaire Silver för att mjuka upp det hela och ge karaktär och en varmare känsla.


Pinterest


Månadens kändis - ledsen Anna, jag måste härmas - ursnygga Robin Wright från House of Cards. Mannen och jag avslutade andra säsongen igår kväll. Vi har suttit fängslade av serien där i soffan och turats om att säga att hon är så vacker. Skönhet är ju knappast allt här i världen men jag skulle inte klaga om jag såg ut så om tio år.




Månadens kärlek är en dröm om sommaren och alla rosor i min trädgård som vaknar till och visar sitt rätta jag. Då ska vi dricka bubbel ihop Mme Hardy, Mme Alfrede Carrière, Constance Spry, New Dawn, Maidens Blush, Blush Damask och de andra brudarna!

dagens JAG VILL HA.

Norrgavel


Att jag älskar blommor är inte precis nån hemlighet. Den här vasen har jag sett många gånger på bloggar och i tidningar men inte förälskat mig i förrän idag. Själva funktionen med fördelning av blommorna är ju helt lysande. Plötsligt går det att enkelt arrangera buketter på ett helt annat sätt. Den har mest visats med en insats i mässing som är fin men inte riktigt är min grej. Men idag råkade jag se den här bilden med en ny ärgad version. Oh mama! Hm, snart mors dag och där i krokarna fyller jag år… och vid närmare eftertanke fick jag ingen namnsdagspresent!


Pressbild Klong


På Norrgavel finns den. Den heter Äng och tillverkas av Klong…

8 mars 2014

älskar't.

Bildkälla


Lördag. Och en lyxig sådan eftersom det är en jobblördag då jag blev ledig. Det är nått extra över oväntad ledighet. Plötsligt uppstår en tidsrymd rakt ur det blå då jag kan göra precis vad jag vill. Himlen är knallblå, solen skiner för allt vad den är värd och glashuset är ytterst njutigt att hänga i. Kaffe nu i solen, och i kväll är tanken att experimentera med glaset ovan. Honey Sage Gin Fizz med baconsmulor på kanten. I morgon väntar konsert med Bo Kaspers Orkester. Bara älskar't.

Njutigt som sagt.

7 mars 2014

att välja häck.

Kornell


En vän undrade för en tid sedan vad de skulle plantera för häck för att snabbt få insynsskydd. Ytterst få människor vill lägga en förmögenhet på en häck (så länge vi pratar om växter) och inte de heller. Jag tycker att häckar är en viktig del av trädgården. För mig är känslan av att kunna vistas hyfsat ostörd i åtminstone delar av trädgården ett måste. Har man en lite större tomt kan man gärna ha häckar som avdelare mellan olika rum i trädgården men det är en annan historia. Funderade lite på ämnet och här är några förslag:

Kornell
När vi skulle plantera häck ihop med grannarna hade vi samma önskemål: Rejäl på en gång, rimlig kostnad och fin så klart. Vi köpte korallkorneller med rött grenverk, friskt gröna blad och vita blomklasar. Plantskolans trädgårdsmästare sa att vi skulle plantera dem med en dryg meter mellan. Idag önskar jag att vi hade kortat in lite. Framförallt skulle jag ha kollat igenom alla plantorna istället för att lita på en anrik plantskola. Hem kom en bunt glesa plantor och de vi köpte till extra från Plantagen var betydligt bättre förgrenade och är fortfarande mycket finare än de övriga. Där hade en meter mellan plantorna räckt bra.
  Kornellerna finns i olika varianter med brokiga blad och lite olika bladfärger. Det kan vara fint att köpa lite olika och variera sig längs med häcken. Man kan låta dem friväxa buskigt och man kan klippa in dem, men smalare än en meter blir den inte. Bären är ofarliga.


Kornell & kalas


Schersmin
En annan buske som ofta är i lite större storlek redan i affären är schersmin. Doften är helt fantastisk och innehåller en bra bit barndom för mig. På sikt behöver den en del beskärning för att hålla sig på plats men det gör ju å andra sidan alla häckplantor. Kruxet är här att man riskerar att klippa bort grenarna där blommorna kommer och det är ju snopet. När man väljer schersmin ska man välja noga så att man får rätt sort, både med doft och vacker form på blommorna. Kameliaschersmin uppfyller både och. Jag vet inte hur många olika schersminplantor jag köpte innan jag hittade rätt - fem kanske?


Doftschersmin

Kameliaschersmin med bildkälla


Tuja
Tujor ger en grön häck som blir tämligen tät. Man låter den växa till önskad höjd innan man beskär topparna och ser till att vattna noga de första två åren. Kan klippas även på bredden.




Måbär
Måbär tycker jag ger en trevlig häck. Rätt oansenlig buske, men med ljust friskt gröna vackert formade små blad. Den blommar i maj så man knappt ser men med en svag svag doft som jag alltid förknippar med försommarens ankomst. Plantan i sig är starkväxande men jag är osäker på hur stora exemplar man kan få fatt i. De röda bären är ofarliga.


Bildkälla måbär

Grannens måbärshäck i bakgrunden


Syren
Syren är ju jättefint om man har plats för den. Den blir hög och bred och skjuter rotskott så att den brer ut sig allt mer. Vill man inte ha höjden blir det evigt klippande och inte så mycket blom.

Blandhäck
Ett kul alternativ är att blanda olika buskar till en buskagehäck. Man kan leka med olika bladformer och kontrasterande färger för ett livfullt och snyggt resultat. Inser att jag inte har speciellt många foton på våra buskagehäckar längs med gatan - ni får nöja er med bilder från 2005…
  Längs gatan hos oss finns: Olika sorters kornell, olika schersmin, djävulsbuske, fläder, magnolia, japansk lönn, olika rosor, hortensia, pärlbuske. En finess är att plantera lägre buskar där häcken inte får vara så hög, t ex vid grinden eller garageuppfarten för att slippa beskära så mycket. Jag planterar inte gärna taggiga buskar för att det är besvärligt när de ska beskäras och ont med taggar i fötterna. Fast för rosor gör jag undantag :) I en blandhäck är det lätt att få med något i häcken som har en vacker höstfärg… En buskagehäck tar lite mer plats än t ex en inklippt måbärshäck.

Pärlbusken blommar i maj, håller sig låg länge, men lite bred

Japansk lönn - vacker höstfärg

Djävulsbusken är den mörka och den med brokiga blad en rysk kornell.



Tänk på när du väljer sorter:
  • Taggar
  • Vintergrön
  • Plantans slutgiltiga storlek: Ju större skillnad mot önskad storlek ju mer jobb
  • Hur fort sorten växer
  • Hur många plantor per meter - påverkar ju priset
  • Är den vacker bara när den blommar i typ två veckor eller är den vacker längre tid under säsongen: Färg, höstfärg, blommor, vackert grenverk, formen på bladen. Ljusare gröna blad tycker jag ser fräschare ut på sensommaren än mörkgröna som jag tycker blir lite trötta mot slutet av säsongen
  • Giftiga bär
  • Hur faller solen in på avsedd plats - hur hög häck vill jag ha och vad kostar det mig i förlorad sol
  • Välj något som passar växtplatsen: Att sorten tål sol om växtplatsen är solig osv

Kornellens röda grenar

Korallkornellens röda grenar, ljusgröna blad samt fläderblommor.

Lite extra jobb vid anläggning men helt klart arbetsbesparande i längden är att avgränsa kanterna till jorden runt häcken med t ex tryckimpregnerade längder. Sten ger många skarvar där gräset direkt lirkar sig in. Täck jorden med fiberduk och ös över täckbark. Många timmars rensande kan istället tillbringas bakåtlutad i en skön stol med en kaffe i handen. Mindre plantor behöver få stå fritt i jorden utan ogräsets konkurrens om näringen. En äldre häck kan man släppa fram gräset till och köra in gräsklipparen mot utan att plantorna också ryker.

Det finns ju massor av traditionella häckplantor - t ex Liguster, Aronia, Avenbok - men oftast köper man dem som små små plantor som ska beskäras ner till fotknölarna i hundra år innan man har en vettig häck. De är till för folk med tålamod och sånt vet jag inte mycket om...

6 mars 2014

guldkorn i sanden.





Hela förmiddagen har jag lyssnat om och om igen på en sång från Jills veranda igår. Jag har inte ens hunnit se programmet än - det blir senare idag. Via Facebook delades klipp efter klipp på en sång som Jill, Magnus Carlsson och en hemlös man som bor under en bro, Douglas Seegers, spelat in. Douglas är den som skrivit låten och sjunger med en fullständigt hänsynslöst berörande röst.

Det finns något allmänmänskligt i hans enkla text oavsett vad man tycker om de kristna förtecknen i symboliken. Det där att om och om igen börja om. Att ta nya tag, fatta beslut igen, att lämna det gamla, sträcka sig framåt. Att göra upp med sådant som varit, lämna det bakom sig för att gå vidare. Att fortsätta hoppas.

Inte alla lyckas i livet. Alla drömmar går inte i uppfyllelse. Ju äldre jag blir desto mer komplicerat upptäcker jag att livet är. Om det är något jag tilltalas av i den kristna livssynen så är det just det där att alla är värda en andra, tredje, eller hundrafjortonde chans. Att alla är välkomna. Att kärleken räcker till alla, oavsett vem man är, vad man än ställt till med eller presterat. Tanken är en så skön motvikt i ett samhälle som i mångt och mycket inriktar sig på att topprestera, skönhet och likriktning, där unga tjejer samlar likes och får sin bekräftelse när de poserar med duckface. Så vill jag tänka och leva - att man letar efter det fina i människor och har överseende med sidor och misstag istället för att söka fel och avfärda...

5 mars 2014

att stöka runt.



Det är lite rörigt här idag. Jag håller på och stuvar runt lite bland bilder och etiketter och Blogger är lika samarbetsvilligt som vanligt. Plötsligt går det inte att ladda upp gadgetbilder utan titel. Heja.

Tillägg: Kan någon vänlig människa upplysa mig om hur man slipper fylla i en titel på gadgetbilderna i marginalen? Titel vill jag inte ha och en punkt ser ju bara ytterst fånigt ut. Morr. Tips mottages tacksamt!

4 mars 2014

mina tio -februari.

Bildkälla

Februaris tio. Weronica drog igång det hela - en slags throwback month. Jag gillar och hakar på.

ETT
Först ut är ett sug efter lite mer trä i inredningen. Fast då ska det vara med stil. Soffbord med en jätteplanka som skiva vore nått.


Bildkälla

TVÅ
Februari var månaden då jag på allvar så här ruskigt senkommet började överväga att släppa in nån väl vald leodetalj i garderoben. Fler år efter er andra, jag vet, men vissa saker tar sin tid.


Bildkälla
Bildkälla


TRE
Jag började fundera över om jag ska skaffa lugg. Eller klippa bort den helt och skaffa några flikar i nacken istället.


Bildkälla

FYRA
Jag har varit korthårig i kanske sex år och stormtrivts, men för första gången kan jag sakna mitt långa hår. Kanske, kanske, kanske...





FEM
Februari bjöd på godsaker i rabatten. Hatten av för det!





SEX
Vi har gjort vårt bästa för att förgylla en av årets dystraste månader. Mannen och jag besökte Folkets. Vid 21 var jag redo för sängen. Hej fredag!







SJU
Glashuspremiär! Älskade glashus! Bara att låsa upp dörren dit får våren att spritta i kroppen!






ÅTTA
Nytt år, nya vanor. Det säljs ju jordgubbar året runt på ett helt annat sätt denna vinter. Och jag faller som en fura för de röda vackra, handlar kartong efter kartong och fyller munnen med sötma.




NIO
Nytt slukeriprojekt. Kura i soffan med mannen.




TIO
Jag provade en potatisgratäng med jordärtskockor, färsk spenat och parmesan. DIY och DIE. Ungefär så.