30 april 2013

att återse en kär vän.



Äntligen. Ni är så välkomna. Kan som vanligt inte motstå att lägga mig raklång på den fuktiga marken för att dra in deras ljuvliga doft. Och när jag vänder mig om är pionerna på väg upp... Det är faktiskt april fortfarande. Hade nästan varit lite katastrof att behöva vänta på dessa till maj.




 Maj, maj, du är så oerhört välkommen!

29 april 2013

blödiga hjärtans klubb - när livet går sönder.



Vi är nog ganska många som är med i blödiga hjärtans klubb. Den där medkänslan som slår till så fort, riktad till nästan vem som helst, och många gånger lämnar en med ett stort blödande bultande hjärta i händerna, men ingenstans att göra av det.

För några år sedan var jag delaktig i en händelse som märkte mig för alltid. Goa men rätt nya vänner till oss hamnade plötsligt i en livstraumasituation av det där slaget man aldrig någonsin vill uppleva. De bodde på sjukhus i flera månader med sitt lilla barn och livet gick inte ihop alls. Och kanske var det just det - att tillvaron rämnade så markant - som gjorde det så lätt att hjälpa till. Det fanns massor av praktiska saker att hugga tag i, och med all familj och nära vänner på så långt avstånd geografiskt, stod vi där som rätt självklara hjälpare. Ofta är man så rädd att tränga sig på - man känner att man stör, frågar en massa som den andre kanske inte vill svara på, får inte telefonsamtal tillbaka fast man ringt en massa gånger... Det är lätt att ge upp, att utifrån sin egen känsla att man inte vill tränga sig på, dra sig tillbaka med orden "Hör av dig om jag kan göra något!". Den här gången gjorde jag inte det. Jag messade, ringde och skrev små brev på facebook som ibland kändes som rakt ut i det blå för att svaren kunde utebli - ibland i flera dagar. Och andra dagar fick jag svar direkt.

Långt senare hörde jag min vän berätta om deras resa för en gemensam bekant. En bit in i berättelsen säger hon med tårarna strömmandes nerför ansiktet: "Jag kommer a-l-d-r-i-g att glömma. Hon hörde av sig, v-a-r-e-n-d-a dag. Det betydde så oerhört mycket för mig." Hennes ord träffade mig som en straffspark i magen. För mig var känslan av hur jag tvekat och känt mig som om jag trängde mig på så tydlig, och för henne var just det livslinan till världen utanför jag hade erbjudit henne.... Jag skriver inte om det här för att visa att jag är så bra, utan för att jag tror att det är sådär vi gör och känner rätt många av oss. 

Min underbara jobbarkompis familj äger en svinfarm som drabbades av en storbrand i fredags. Det är en katastrof för familjen och för deras lilla företag. Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att det är en tuff bransch redan innan detta, med mycket små marginaler som grisköttsproducent i Sverige med en av världens bästa djurhållningslagstiftningar och dansk fläskfilé som ständig konkurrent.

Systemet som delar ut mat till de överlevande djuren ligger nere efter branden och 2 ton mat ska nu delas ut för hand varje dag. Igår hade avspärrningarna släppts så att de för första gången fick gå in där deras grisar brann inne för att se förödelsen. Jag tror ni kan tänka er att det är en helvetisk tid de har framför sig.

Det finns olika tider i livet för oss alla. Ibland har vi tid och kraft att sträcka ut en hjälpande hand, ibland behöver vi själva hjälp. OM du befinner dig där du kan och orkar - det finns så mycket du kan göra när någon i närheten plötsligt hamnar i svårigheter.
Extra händer några timmar som kör ut foder till djuren.
Åk förbi med en gryta, en paj eller en påse bullar.
Be att få en inköpslista och fixa några ärenden, tvätta fönstren, ta en vända med hundarna eller fråga var dammsugaren står....

Kanske behöver den du sträcker ut handen till alldeles strax gå tillbaka till det som uppslukar hela tillvaron just nu, men värmen av din omsorg följer med in genom dörren.

Jag tror att vi svenskar tränger oss på varandra alldeles för lite. En direkt fråga:"Vad kan jag göra, kan jag göra ditt eller datt?" gör det mycket lättare att tacka ja till hjälp än ett mer löst formulerat "Ring om du vill ha min hjälp!" När man hör eller läser om människors upplevelse av en kris sägs så ofta orden att vissa vänner försvann. Jag tror faktiskt inte att de ville försvinna. De visste bara inte hur man gjorde för att hålla fast, var för rädda att tränga sig på och 
den oförmågan i kombination med deras rädsla att inte uppta krisande människors tid och energi ledde till en förlorad vänskap.

Aldrig mer vill jag vara för rädd att tränga mig på.




28 april 2013

söndagssol är alltid bra.




Söndag och solsken när rullgardinen åker upp. Lovande start på dagen.

Nu kör vi söndag hörrni, först frulle och finlir i badrummet - here I come!

27 april 2013

berså och längtan...



Det är liksom bersådags snart. Känner ni samma längtan? Berså. Skolavslutning. Syrendoft. Svenska flaggan som vajar. Plåster på små knän och gräsfläckar på brallorna. Och det till synes oändliga sommarlovet fullt av löften väntandes.

Det gick bra igår. Inte så läskigt som jag trodde. Och kanske kanske, att det funkade i alla fall. Har bestämt för att inte ta ut nått i förskott. Vänta och se, helt enkelt. Vänta - det som jag är så bra på...

26 april 2013

nu.



Ibland hänger mycket på en alldeles avgörande händelse. Livet stannar liksom upp där och då, och tidsperspektivet blir annorlunda. Medvetenheten om varenda minut känns så tydligt i kroppen.

Fjärilar i magen idag. Nu gäller det.

25 april 2013

jag behöver era tummar imorgon.



Moodboard för april bjuder Fabriken på idag. Här kommer en hastig sådan från mig!

Sparrisarna är på väg ner i stekpannan tillsammans med smör, olivolja, flingsalt och till sist en rejäl hög parmesan, för att om en stund få sällskap av grillat kött och grillad Saganakiost. Vi firar som sagt all sorts crap hemma hos oss. Ikväll firar vi att jag ska få nått så tjusigt som en facettledsblockad i den trilskande nerven i min whiplashnacke på Sophiahemmet imorgon. Håll tummar och tår för mig att det funkar som tänkt är ni rara!






Mer aprilinspiration hittar ni som vanligt här.

24 april 2013

de ljuva dagarnas tid.



Njuter oerhört just nu av att säsongen i vårt glashus har börjat. Fick ut alla olivträden från garaget i helgen och skuggväven kom upp i taket. Det ger en mycket mer ombonad känsla och blir en markering att det inte är "fin-dag-på-nåder-möjligt" att vara där utan att säsongen som går mot sommar har börjat på riktigt. De ljuva dagarnas tid har startat helt enkelt.





23 april 2013

dagens JAG VILL HA.

Bildkälla okänd, hojta om du vet.


Så här vill jag också ha mina skor när jag blir stor. Finaste skoförvaringen jag sett i alla fall.

22 april 2013

att kunna skylla på LiseLotte II.



En blogg- och instagramvän började lägga upp en massa inspirationsbilder på kök på instagram och gamla bloggen... Och plötsligt slog det till. Det där suget efter annat och vitt. Oerfarna som vi var då när vi byggde huset fattade vi inte att björkluckorna skulle gulna från sin ursprungliga vackra vita ton. Gula luckor, gula bänkar, gult golv. Det är ju fantastiskt med Ikea på det sättet - helt överkomliga pengar för att byta till vita luckor och täckskivor när man behåller stommarna. 


En skymt av före...


Det är inte klart men det gör liksom inget. Den här veckan packas vårt Marrakechkakel upp ur containern i Göteborg. Senare mot sommaren ska vi, nja kanske mest mannen, försöka sig på att gjuta betongskivor. Rätt skönt att bestämma sig redan från början att det inte är så bråttom utan att det blir en bit i taget. För tillfället sitter vissa björkdelar kvar men känslan i köket är vitt och då är jag nöjd.

LiseLotte, det här är faktiskt ditt fel.

21 april 2013

det är hit jag är på väg.



Det är hit jag springer. I tanken när jag ger mig ut är det hit jag ska. Målet. Att jag ska springa från huset ner till båten på Tjärnö, på den lilla mjuka skogsstigen där grönskan omsluter en och vildkaprifolen fyller hela utrymmet med sin väldoft. Ner till havet, alltid salt, aldrig helt helt stilla.





Nästa gång jag kommer, då ska jag orka. Hela vägen, och en bra bit till. Fort, fort.


Mer söndagsinspiration finns här.

20 april 2013

finfint plåster.


Ledig lördagsmorgon och solen skiner så mycket den orkar. Min enda plan för dagen är kaffe dagen lång i glashuset... som ett stort plåster på såren för allt vi utstått denna kalla uteblivna vår.

19 april 2013

one of my own.



Mannen här hemma är en mästare på goda potatisgratänger. Och lite extra kul blir det med en egen potatisgratäng till varje person. Synd bara att jag precis bestämde mig för att testa lchf för att se om jag mår bättre i magen av det. Hoppas nästan inte :)
Nu kör vi helg!

18 april 2013

att satsa på fonder.



Kul tema hos Fabriken idag, nämligen fondväggar. Här hemma har vi en drös. Ovan min darling bland tapeter: Malabar från Cole & Son.




Tämligen hemtillverkad fondvägg hos familjens tonåring...




En diskret men varm historia i vardagsrummet. Argumenten för fondväggar är ju välkända vid det här laget - lätt att göra om, man kan våga nått alldeles extra i tapetväg och kostnaden hålls nere... Man kan satsa på ett alldeles galet riskprojekt utan att bli ruinerad till skillnad från i den verkliga världen :)

Massvis med inspiration om fondväggar hittas så klart här!


17 april 2013

så snyggt att ögat nästan tåras.



50/60-talet. De kunde designa grejer. Så snyggt att jag nästan fäller en tår...

Hur jag kunde nöja mig med ett set om fyra sådana plockmatgafflar med teakskaft är däremot en gåta. Höll i ett annat på en antikmässa och lade ner det igen. Oerhört korkat gjort.

16 april 2013

att lyxa till det en smula.




Hemgjorda köttbullar, ja tack.
Riktigt potatismos, ja tack.
Svampgräddsås, ja tack.
Frästa grönsaker som tillbehör, inte så dumt, snarare the berömda pricken över i: Sparris, körsbärstomater och purjo i olivolja och smör med flingsalt och svartpeppar.

15 april 2013

första sådden för i år.



Så där ja. Nu blev det gjort! Har tänkt så dessa ärtskott att knapra på hur länge som helst. Var på g för ett tag sedan men insåg att grabbarna skjutit slut på mina ärtor. Sen var det det där med att vänta.... På att nått kommer upp alltså.





Inleder veckan med stil: En kär gammal vän kommer på frukost. Att äta frukost ihop är bland det bästa tycker jag! Gemenskapen kommer mer i fokus än fixet och det är ju så det ska vara.

14 april 2013

vem tar hand om dagarna när de är slut?



Det går ju så fort, livet. Man påminns så tydligt om det när man träffar nyfödda bebisar. Min systers lilla Siri kom nyss och plötsligt slutade storebror vara bebis i mina ögon och blev en liten pojke. Och vips kommer han snart vara nästan 16 och på väg att välja gymnasium som min stora... Vart tar de vägen alla dagarna när de tar slut?



Mosters lilla sockerkaka :)


Fånga dagen, lev i nuet, en dag i taget... Klyschorna viner genom mitt huvud. Jodå, jag försöker.

13 april 2013

att ge nyttigheterna lite motvikt.



Det här blir det sista från Zetas och Rosendal på ett tag. (Kanske kan hålla mig i flera dagar innan jag måste igen.) Idag är en det en liten hög bilder från Rosendal med hyllsnyggingar som jag väntar på att de ska dyka upp i rabatterna här hemma...

Små påskliljor, pärlhyacinter, doftviol... Och att lyfta ut lådorna med australisk viol. (Svårt ord det där, australisk, skulle vilja säga australiensk.)






Det där lilla myrtenträdet har jag haft ett gott öga till sedan förra året. Järnurnorna med snyggrostig kant däremot är en ny kärlek.

Jobbarhelg för hela slanten. Men med finfina jobbarkompisar kommer man långt! Alla tar i, hjälps åt från början till slut, glimten i ögat och inga klagomål så långt örat kan nå. I love it! Nu har mannen rymt till Stockholm på galej och jag ska parkera mig framför nån film jag sett fjorton gånger förut med nått onyttigt att knapra på. De senaste sju dagarna har jag tränat f-e-m gånger - det måste få lite motvikt så jag slipper oroa mig över att det blivit nått allvarligt fel på mig :)

12 april 2013

att önska sig något och ångra sig sen.




Snart är det förbi med videkissarna. Skönt. Det är lite märkligt det här med tiden och våra önskningar. Vi längtar framåt och önskar hett att det ska gå fort. Och fort går det. Sen beklagar vi att det gick så fort och önskar att det skulle gått saktare. Idag är det i alla fall fredag och det är nog de allra flesta nöjda med...






11 april 2013

längtan efter uteliv



När Fabrikens torsdagstema är uteliv tänker jag direkt på Rosendal som jag besökte förra veckan. Så sakteliga börjar det bli dags för ett liv utanför husets fyra väggar. Min trädgårdssjäl brukar vara tämligen vinterfrusen rätt länge på säsongen innan den tittar fram ur skrymslena. Solens värme tillsammans med ljuset som stannar allt längre för varje dag lockar utåt, till trädgården. 

Det börjat bli dags att fundera på vad som ska ner i jorden i år. Kanske att jag skulle förså lite luktärter och krasse... Det är inga stora projekt som väntar där ute utan jag kan göra lite det som faller mig in. Kanske kanske att jag ska rensa upp i pallkragarna och odla ringblommor och andra finheter att slösa med? Att kunna plocka in en tjock bukett ringblommor i oktober är lycka.






Bara att ta fram alla vackra trädgårdssaker är en glädje. Undanställda krukor som ska fyllas med svartaste mylla och plantor som längtar efter att växa sig frodiga och prunkande. Lyktor, vattenkannor, spadar och fat till vattenblänk. Funderar på att kopiera Weronica rätt av i år. Titta bara på det här - chokladblommor, rödbladig klöver, heliotrop och lite lavendel...


Bildkälla: Weronica

Bildkälla: Weronica


Ja, så får det bli.

10 april 2013

ögongodis från Rosendal.



Imorgon kommer en man och beskär våra träd. Ska se till att äntligen ta in lite kvistar att få i blom på köksbordet. Lite synd bara att vi inte har något körsbärsträd... Hade semester större delen av förra veckan och avslutade ledigheten med två dagars oväntad kompledighet. Det värsta av vinterns högtryck tycks ha passerat på jobbet till vår lättnad. Äntligen. Efter att ha klarat av en hel arbetsdag är jag återigen ledig imorgon - så lyxigt! Men sen väntar helgjobb, och det är rätt okej det med.




På Rosendal vet de hur man sätter ihop vackra buketter...






Alla dessa vackra lyktor från Paradisverkstan... Jag har inte besökt den på Öland sedan 2002. Det är nog snart dags igen.