Portobello Road Market doggystyle. LondonLove.

Förstagångsbesökare i London. - Ett besök på Portobello Road Market i Notting Hill ingår ju i grundkursen så klart. (Det sägs att de inte släpper ut en genom tullen annars.) Förlåt Tintin, men om vi någon gång köper ytterligare en till hund efter dig så blir det en fransk bulldog och inte en whippet. Can't help myself på den punkten.

Jag dog lite när jag gick förbi dessa raringar. De hade parkerat sig längs gatan för att betrakta spektaklet. Jag frågade om jag fick fota dem: "Shore love!" Nu med några års erfarenhet av att ha en relation till min hund berörs och förundras jag allt mer av hundars totala kärlek och tillgivenhet till sina ägare. 

jag dog en smula idag.

Alla bilder kommet härifrån

Har precis som massor av andra människor senaste veckorna snubblat in i en amerikansk familjs fotoalbum. Familjen köpte en övergiven sjuveckors valp från ett dog shelter som mycket snabbt kom på att det bästa i världen var att sova middag med familjens lillkille. Det här är alltså Theo & Beau och så mycket vackrare än så här blir det inte!

Vår hund här hemma har ju förvandlat mig från icke djur-människa till hundälskare. Men den här lille gynnaren behöver man inte ens träffa för att falla pladask för….

På instagram hittar man dem under namnet mommasgonecity.

sommarmys - en lysande idé.

Idag ska det bloggas om belysning om man är Fabriksjobbare. Jag är mest sugen på sommarens belysningar. De där man tar till när nattmörkret infaller. Några som kräver el men allra mest de som fladdrar en smula. Vi har ju lyckan att ha ett glasat uterum som räddar oss från den svenska sommaren. (Läste ett så träffande citat härom dagen: Svenska sommaren - bästa dagen på hela året.) Med gasolen, ljusen och lyktorna som räddare får vi många sköna kvällar. Guldkant, livskvalité, lyx - bara att välja, men fantastiskt är det.

I och runt glashuset finns de flesta varianterna: Ljusstakar, ljuskrona, oljelampor, stormlyktor, rader av glaslyktor längs väggarna, nedgrävda lampblock bland markteglet, lyktor i träden utanför, nedstuckna oljelampor i rabatterna, fackla och senaste tillskottet: Slingan med klara glödlampor som är upphängd i träden. Den kom allra mest till sin rätt när mannen köpte en dimmer så att den gick att dra ner lite...

Samlar på sådana här skönheter. Stående tips till de som någon gång vill ge mig nått fint :)

Den som vill bli ytterligare upplyst om belysning kan så klart bege sig till Fabriken!

lycka är XIV.

Lycka är att sitta i vårsolen på trappan här hemma och bara njuta av ögonblicket. Tintin håller med.

favorit i repris: några lycka är.

Inspirationsfabriken är igång igen och inleder torsdagarnas tema med Favorit i repris. Här blir det några av mina lycka är-inlägg som får gå i repris, och samtidigt utgöra en liten sammanfattning av 2012.

Lycka är att ha en silkeslen kompis som värmer en under täcket...

... att hoppas på att fåglarna sår nya solrosor i min trädgård nästa sommar...

... att äta en oxfilépizza så stor att den knappt får plats på tallriken...

... att ha någon att låna skorna av...

... att se lillsonen packa upp en glaskula som han blåst själv...

... några vackra snören...

... att äta en riktigt god frukost...

... och att se solen lysa in genom sovrumsfönstret. Lovar att det kommer fler lycka är framöver!

sugen.

Vi tittar på film, mannen, knähunden och jag. The Dark Knight Rises var inte så bra som alla sagt och jag kan inte låta bli att sukta efter högarna med julgodis i kylen....

hämnden är ljuv sa katten.

Har tyckt att det skymtar en lätt touch av kattpiss när jag gått in i köket vid något tillfälle sista tiden. Det började efter att hunden skrämde slag på husets honkatt Chili förra veckan och trängde in henne i ett hörn. Jag räddade henne så klart. Kände det lilla stråket av odören igen nyss, böjde mig ner och började lukta på skåpdörrar och golv för att se varifrån det kom. Jo jo. Hundkorgen så klart. Hon har pissat där som hämnd. Nästan så jag blir stolt över henne. Vilken katt! Tänker direkt på när Tintin var valp och stod vid sin skål och åt. Ser plötsligt att hon smyger fram bakifrån, lappar till honom i rumpan men utan klor och sen sticker därifrån snabbt som ögat. Obetalbart ögonblick!

Katten på bilden? Nej, det är inte Chili utan herrkatten Texas. Han är inte lika egensinnig som hon utan lite mer lättfångad på bild, sällskapssjuk och alltid lika sugen på något gott.

lycka är VIII.

Lycka är en smarrig frukost med krusbärs/vaniljmarmelad...

... att hoppas på att det växer upp solrosor jag inte sått nästa sommar också...

... att äta scotch-drop-scones...

... se lillgrabben packa upp glaskulan han har blåst med egna lungor...

... och sällskap i soffan höstmörka dagar när resten av familjen är i skolan eller jobbar.

lycka är VII.

Lycka är att ha en sidenlen grabb under täcket som värmer ens kalla fötter...

... och så här på hösten kunna tänka på sommarens alla vackra blommor jag plockat i min trädgård...





... att äta en pizza med oxfilé och bea så stor att den inte får plats på tallriken...

... och att ha någon att låna skorna av.

Detta gott folk, är mina söndagsbilder till Fabriken idag. Kära söndag, du är så välkommen, vill du vara så snäll och stanna här ett tag?!

höstluft & Snapseed.

Fick kompledigt idag vilket betyder att jag åker till jobbet på några möten men inte jobbar på riktigt förrän fredag eftermiddag - som en liten semester på några dagar och det kommer ni aldrig höra mig klaga över att ha!

Tintin och jag tog oss en rejäl tur i denna sköna höstluft. Och det är vackert nästan överallt. Som ni ser har jag grejat lite med min nya leksak Snapseed. Vi har inte helt bekantat oss färdigt med varandra men det ska nog ordna sig med det! Tips någon?

att fånga en fluga.

Tittar in en snabbis för att säga att jag checkar ut en vecka. Tänkte lata mig från a till ö, möjligen ska jag göra som Tintin och fånga en eller annan fluga :)

allt är bättre utan dumstrut.

Här har vi en kille som varit utan tratt i två veckor nu efter en månad i dumstrut. Ni kan ju se hur njutbart livet plötsligt blev. Vi håller med. Att sova hela natten utan att bli väckt av en fyrbening är med ens något lyxigt... Vi uppskattar till och med möjligheten till god sömn så mycket att vi kommer i säng lite bättre på kvällarna. Inget ont som inte har något gott med sig!

man eller mus.

En stor råtta sprang framför fötterna på mig när jag gick ut genom personalingången på jobbet härom dagen och upp i en plantering precis bredvid. Jag blir aldrig riktigt vuxen så jag tyckte det var lite kul och kunde inte låta bli att ruska lite i den vintergröna växten som den gömde sig under. Det rasslade till rejält... och samma igen när jag försökte dra isär grenarna för att få se den igen.

Lite sötare dock är den här lilla musen som katterna roade sig med att jaga i somras här hemma i trädgården. Kan inte låta bli att tycka att möss är näpna -ja, jag VET, jag är ingen riktigt tjej. Däremot är jag jättemycket tjej när det gäller sånna saker som när vi hittade ett helt litet musbo under presenningen med överblivet byggmaterial efter husbygget som vi skulle röja bort. Mannen hade nog gärna slagit ihjäl dem allihop men jag bar de små musbebisarna upp i skogskanten... Vad skulle du gjort?

lättnadens suck & antibiotikaköttbullar.

Tidig uppstigning efter ännu en intressant natt. Skönt nog lyckades jag samla på mig kanske en 5-6 timmar i natt -betydligt bättre än de senaste nätternas 3-4. De svarta ringarna under ögonen hånskrattar öppet åt min concealer och är snart påsiga nog att stoppa matlådan i på väg till jobbet. Men jag är ju redan gift och får väl be mannen ta av sig de nya glasögonen så han inte ser så bra. Den nya antibiotikan tycks ha gjort susen för vår fyrbente lille herre. Det såsar betydligt mindre från dränagen och veterinären (som undrade om vi uttalade Tintin på svenska eller franska) höll med och tog bort dem. En lättnadens suck och en tacksamhetens tanke till the man upstairs!

Tintin greppar inte skillnaden dock utan fortsätter masa sina 18 kg knotor med silkeslent hölje och olyckliga bruna ögon upp i knät på oss så fort han får chansen. Men i början på nästa vecka när förhoppningsvis både stygn och tratt flyttat ut ur huset kommer en betydligt piggare liten kille göra entré. Det ser vi fram emot.

Till dess blir det köttbullar fyllda med antibiotika som man gärna kan sitta fint för att få. (Tänk om jag vore lika lättlurad, skulle vara lite praktiskt ibland.) Nu kör vi helg!

när man vill säga skitans skitskit.

feeling blue.

Ett besök hos veterinären i förhoppning om att Tintin skulle bli av med dränagen ur knät och låret. Men icke. Det växer massor av bakterier i såren så eländet får sitta ett tag till, ny antibiotika och han får fortsätta vandra runt här och droppa blod på golvet och alla ställen han lägger sig.

Det är en olycklig kille som helst vill ligga i knät hela tiden. Rör vi oss från ett rum till ett annat följer en skugga med tratt efter. Och att acceptera att man ska sova i en korg på golvet alldeles ensam tycks inte möjligt just nu. Så vi håller på med vår lilla visa natten igenom, sjasar ner en olycklig hund i en visserligen mjuk men ensamkupékorg, och blir tröttare för varje natt vi inte sover.

Så vi säger som fina vännens pappa sa, det fulaste han drog till med när nått gick riktigt snett: Skitans skitskit.

när man inte kan förklara.

Tintin sprang genom en häck igår och fick ett saftigt sår på insidan av låret så att en 50-öring skinn fattas och man ser muskeln i öppningen samt en hel hop andra mindre sticksår. Det var ju ett härligt slut på kvällen när vi precis kommit hem från en 40-milaresa och får sätta oss i bilen igen för att åka till djursjukhuset. Väl där var det så lång kö att de bara tog en snabbtitt, gav honom smärtlindring och antibiotika och skickade med grejer hem för att spola rent i såret inkl den djupa sårfickan under skinnet, fylla på med en gel som ska behålla fukten och sedan plåstra om. När förbandet väl satt på plats ville han inte ens se på mig, än mindre äta några köttbullar som belöning för att han låg stilla... AJ, svider i hjärtat. Och då hade vi inte ens kommit till tratten än.

Idag har de opererat såret som visade sig fortsätta under huden ända ner till knät. En liten vissen svansviftning orkade han med när vi kom för att hämta honom och att trycka nosen mot husses hand. En tass på mitt ben under färden hem i bilen. Det är en trött kille i korgen ikväll. Men om några veckor är det förhoppningsvis full fart igen och våra "elakheter" glömda.

Det är lite svårt när man inte kan förklara varför...

skönt när saker får en plats.

Den här grabbens koppel har ständigt hängt på de få krokarna vår minimala hatthylla har att bjuda på. I vägen, så att det blir krångligt varenda gång man vill hänga upp en jacka. Plocka in i skåpet när det ska användas sisådär fem-sex gånger per dag? Skulle inte tro det. Den som föreslår det känner inte oss!

Lycka när mannens föräldrar rensade vinden för att kunna extraisolera - en gammal träspann dök upp, bars in i hallen och blev kvar där! Har letat sockerlådor men inte hittat någon för pengar jag vill betala. Grämt mig över en grön apotekarnesläskback i trä jag inte köpte för att den var för dyr. Och sen bara dök den upp.

En av fördelarna med att ha en vinthund är man ju liksom bara måste scanna nätet efter vackra vinthundshalsband. De finns helt enkelt inte i djuraffärerna i whippetstorlekar. Med whippetens långa känsliga hals och nästan otroliga accelerationsförmåga är alla vanliga smala halsband bara att glömma: Whippet blir whiplash och det vore ju en katastrof, så jag offrar mig (he he) och handlar ett till.