I morse gick det upp för mig, morgontjatets tid har flyttat ut eller tagit paus. Vilken som så är det ljuvligt. Två grabbar som tar sig själva ur sängen, fixar sig och sitt och är klara i tid. Den yngste passar på ibland när jag har sovmorgon att krypa ner under mitt täcke och värma sig en stund och den äldste kommer in och gosar hund en stund, och sedan: Hej då! Solen lyser utanför fönstret och höstkylig morgonluft smiter in genom den lilla lilla springan till öppet fönster.
Livet är nu och det är ljuvligt.
2 kommentarer:
Och bilden är såååå bra!!
Jag tycker så mycket om dina ord och jag ler igenkännande när jag läser. Med två tonårsdöttrar i huset skulle det kunna vara min vardag du beskriver. De sköter sig själva numera och det är en stolt mamma som ser dem susa ut i livet på morgonen. Ett litet stygn av sorg över att tiden gick så otroligt fort men mest glädje, stolthet och tacksamhet över att jag får vara med på deras resa.
Och bilden... så fin.
Ta hand om dig vännen!♥
Kram Lotta
Skicka en kommentar