11 mars 2011

darling table.





Det här bordet har en speciell plats i mitt hjärta. Inte bara för att det är så slitet och fint, utan också för att det kommer från morfars garage. Min lilla morfar, som var så händig, alltid hade tid och aldrig förlorade tålamodet. Idag är det han som behöver någon som fixar, har tid och tålamod... Det kramar till lite runt hjärtat när man känner att man inte riktigt kunnat ge tillbaka det man fått. I alla fall står bordet där, som en fin liten påminnelse med en härlig eftervärme, om svunna tider med en morfar som kunde ordna allt.









Undrar varför han satte den där spiken här?






7 kommentarer:

Att vara någons fru sa...

Vilket vackert bord! Och så fint med minnen till möbler; att ha en själ i dom på något sätt.

Anonym sa...

Fantastiskt bord! Inte minst pga att det finns en historia med det som du känner till.

Fru Westman sa...

Helt underbart bord och så fint skrivet! Det knep till i mitt hjärta också... Känner likadant för mina morföräldrar.
Hoppas att du får en bra fredag!
Kram Linda

Anonym sa...

Vilka fina bilder..det är något spec. med möbler som man har en relation till. Kram till dig!

Hildas hem sa...

Det är alldeles, alldeles underbart. Särskilt kul är det ju också med historien om din morfar :)

Ha en fortsatt fin fredagkväll!
Kram Sofia

enannanhelena sa...

Jag blir så avundsjuk, på ditt vackra bord. Inget kan som tiden ladda tingen med innehåll. Jag blir så avundsjuk, på att ha fått umgås med den äldre generationen. Bara min farmor fanns i livet när jag föddes, tyvärr bara i tre år. Så känn dig extra lyckligt lottad, över ditt bord och framförallt över tiden med din morfar!
:)
/helena

en matsked grejer sa...

Ni är så rara som tar er tid att skriva en rad eller två, tack, ni värmer mitt hjärta! Visst är det så Helena, att det är en skatt att få känna sina mor- o farföräldrar....
Kram!