getostpizza.

Alltså, fotona idag är inte precis i världsklass, men pizzan var det, så det får gå ändå.

Hemgjord pizza med getost och honung

Färdig pizzabotten och medföljande tomatsås (Sara Lee)

Getost i bitar

Halverade körsbärstomater

Honung ringlad över

Lite svartpeppar

Den här gången hamnade dessutom överblivna kycklingbitar på pizzan.

Ruccola och valnötter hade gjort sig fint men det glömde jag att handla!

http://www.majlov.se/

Ruccola är läskigt gott på pizza. Hade dessutom varit så snyggt :)

dagens JAG VILL HA.

Fotade mig ett snabbt varv i en bokaffär på en trave böcker jag skulle kunna tänka mig att kånka hem. De är ju så många bara... Tack biblioteket i alla fall, finfint att kunna reservera och bara hämta hem för att se om det verkligen var nått att lägga pengar på och upplåta dyrbara hyllmetrar för.

Någon som har bläddrat lite i dessa och kan komma med ett litet utlåtande?

när hjärtanstråden brister.

Det har blivit dags att säga farväl. Min finaste morfar ska få sitt namn på stenen bredvid mormors. Har hjärtat fyllt av tacksamhet idag, bredvid sorgen, för att jag fått ha en morfar som förmådde att ge hela sin uppmärksamhet till det lilla barnbarnet, förmågan att låta oss känna att just nu är vi hela hans värld. Det är något stort att uppleva, något som alldeles för många barn blir utan.

Tänk att det också är så, att sorgen och tacksamheten så fint kan få plats med varandra utan att på något sätt överrösta den andre.

Där är du nu morfar, på andra sidan, precis som fjärilen på ovansidan av parasollet. Jag vet att du finns där, vi kan inte ses just nu, men senare, då ses vi igen. Och så vill jag säga tack, tack för allt.

utmanad.

Hittade en utmaning till mig i fina Fru Westmans blogg (med det snygga blogghuvudet). Känner mig ruskigt hedrad och glad så klart! En award med alldeles samma frågor dök upp härom veckan och jag svarade på de där frågorna då. Men ni som läste svaren då får väl helt enkelt blunda några rader nu:

1. Varför började du blogga?
Jag fick ett ryck rätt och slätt. En bekant började och då tänkte jag att kan hon kan jag! Jag har tänkt i flera år att jag vill bli bättre på att fota och att lära mig Photoshop. Foteriet blir väl sakta bättre, men dessvärre står det stilla med Photoshop. Jag har fastnat i iPhototräsket -är alldeles för bra, men inte tillräckligt.

2. Vilka bloggar följer du?
Tja, det finns en lista på bloggen på ett gäng av dem, fast det är fler jag rör mig hos än så. Om jag måste välja en så är det Att vara någons fru. Skitskön och störtkul tycker jag, och så ruskigt duktig på att skriva. Jag imponeras av människor som kan formulera sig och det KAN Emma.

3. Favoritfärg(er)?
KÄRA NÅN! Vitt, blått, rött, svart, kan man välja alla utom senapsgul?

4. Favoritfilm?
Kan inte välja. Gillar verkligen film. Gillar senaste Robin Hood med Russel Crowe och även hans Gladiator och A Beautiful Mind, lättviktare som Lakehouse, spännande som Flightplan eller Insider, lite djup som Babel, lite sorgligt som Dear John, A Cup of Love och Last Song, kostymdraman som alla Jane Austen-filmerna och sedan bara älskar jag Under Solen! Kanske är det Under Solen som är bäst... den är genialiskt gjord, gesterna, tonfallet, minerna, fantastiskt skådespel.

5. Vilket land/vilka länder drömmer du om att besöka och varför?
Drömmer om att ta med mig man och barn för att åka jorden runt.... surfade senast här om dagen för att ta reda på mer om det. Skulle vilja se mer av andra kulturer och ge det till mina barn. Jag har tänkt länge på att jag skulle vilja visa dem att inte alla lever så privilegerat som vi. Vill ge dem en smula tacksamhet och ödmjukhet inför livets lyckade lottning och skapa lite perspektiv på svårigheter i livet samtidigt som vi får en gemensam upplevelse av större mått som vi aldrig kommer att glömma.




Skickar vidare utmaningen till:
Elvira spekulerar
Elina Dahl
Dagar av lycka
Anna/Rackarungar

kvickaste kalaskantarellerna med parmesan.

Jag vet, svamp igen. Förlåt. Men det var så gott att ni inte får missa det. Den här medelhavspastan har en het affär med svenska skogars ljuvaste guld: trattkantareller. Snabbt som vinden, eller nåja, i alla fall medan tagliatellen kokar, sveper man ihop godbitarna.

Kvickaste kalaskantarellerna med parmesan

Fräs 3-4 vitlökslyftor i en rejäl skvätt olivolja (snåla inte med vitlöken, det ska vara mycket) tillsammans med drygt 1/2 tsk chiliflakes.

Häll i en stor hög svamp och några matskedar bladpersilja och fortsätt fräsandet.

Riv under tiden skalet från en halv citron (finrivet) och en generös hög med parmesan

Ner med pastan i pannan med svamparna, salt, peppar, citronskal och parmesan

Sedan är det så färdigt det någonsin kommer bli!

in love i förpackningar III.

Bläddrade lite i det växande albumet i iPhonen och snubblade över lite förpackningsbilder från Stockholmshelgen vi hade, mannen och jag, i augusti. Alltså, de här förpackningarna är så ruskigt snygga att man vill handla grejerna bara därför. Jag har aldrig provat Renée Voltaires produkter, men det ska det bli ändring på. Visst är det lustigt -man vet så väl att förpackningen inte säger så mycket om innehållet, men ändå vill man tro på att det är lika gott på insidan som på utsidan?!

De här också... Alla rengöringsmedel från Maison Belle som Att vara någons fru skriver om hela tiden. Jag visade en bild på rengöringssprejen jag köpte av märket - den sämsta bilden jag någonsin visat, snabbloggat från mobilen - ändå fick den min jobbarkompis att klicka hem lite Maison Belle-produkter från nätet. Och nu när hon pratat om dem några gånger är jag så sugen på att utöka samlingen....

 Vilken färgkaramell!

Till sist en liten dröm i frasigt vitt papper med vackert stiliserat tryck, ett typsnitt som får vilket vekt hjärta som helst att smälta och alltihop tillsammans bara gör att jag vet att det kommer bli så fiiiint hemma om jag köper den här tvålen. Det är så man dånar -hur dum får man bli? Men tvålen vill jag ha.

det här är sjukt: svampfrossa och polkamaränger.

Det här börjar ta helt sjuka proportioner. Jag erkänner. Jag är alldeles beroende av svamp. Dock inte sånn man tydligen kan klicka hem från nätet utan den där sorten man hittar alldeles själv i skogen. Jag lurade med mig mannen ut i skogen i vackra lördags. Bara rakt iväg en bit med bilen, stannade på en liten ficka och travade rakt ut -aldrig varit där förut. Allra närmast hade det gått folk men deras rester tog vi hand om. Lite längre iväg fanns de. Svamparna. I mängd. Vi plockade tills skymningen föll och hade med oss nästan 20 liter hem.

Nu kommer resten av bekännelsen: I söndags gjorde vi om det, fast med varm choklad och polkamaränger. På en yta av ungefär 20 x 20 meter plockade vi mer än 30 liter till. Till och med mannen drabbades av svampfrossa, trots att han ivrigt talat om för mig att jag nu har fått "Min stora dag" två dagar på raken.

 Grabben som åt alla smulor jag tappade och sov som död hela kvällen, natten och dagen efter.

Så nu har vi svamptorkarfabrik i vardagsrummet. Hela matsalsbordet utfällt, bordet från glashuset och hela tvättorkställningen fyllt. Och sonens sommarfläkt brummandes dygnet runt för att det ska torka fortare. (Funkar faktiskt - svamparna till vänster har legat ett dygn mer än resten och ni kan ju se hur mycket de torkat ihop på bara en dag.) Odören är näsbedövande...

Ska be nån doktor på jobbet skriva ut lite Diflucan för att se om det kan bota svampangreppet i min själ... :)

att dö med stil.

Om man helt enkelt resignerar inför det faktum att det är höst så finns det ju en mängd saker att GILLA med hösten. Alla underbart vackra löv som faller ner från träden får det att klia i mina samlarfingrar. En bunt av de finaste hamnar alltid på bordet. 

Ljuseldandet och allt mys är en annan av höstens höjdpunkter.

Att sparka runt i en hög med självlysande löv blir jag aldrig för stor för. Ge mig sedan några vackra höstdagar med strålande sol och hög klar höstluft så kanske, kanske jag finna mig i lite höst -jag menar det är ju i alla fall sommarens sätt att dö och det med stil....

leftovers for breakfast.

Gillar att ha lite rester i kylen att ta fram och knapra på till frukost. Lite överbliven hemgjord kräftröra (Philadelphiaost med hackade kräftrumpor och gräslök) kompar fint med några gröngölingar som skärbönor, ärtskott och lite avokado.

Det där lilla knytet är en saga för sig: Också Philadelphiaost mixad med soltorkade tomater, vitlök, basilika (färsk eller torkad) och salt efter behag, inlindat i lite salami eller lufttorkad skinka eller som sås till grillade köttet, eller...

Allerums prästost är nästan lika god som Västerbotten. Jag kan äta den i bitar, hur stora och många som helst. Men en skvätt krusbär- & vaniljmarmelad platsar ostmackan fint bland de andra godingarna.

Att sedan äta på darlingporslinet Blå Eld med en maskindiskbar nyare Adam till kopp är pricken över i! Man vill ju inte behöva findiska hur mycket som helst. Det är ju trots allt ledig lördag...