Att välja soffa är helt klart ett i-landsproblem av dignitet. Låt mig shoppa ett skåp och jag letar lyckligt hur länge som helst, njuter, mäter och spekulerar. Men soffa. Öken alltså.
Sommaren 2010 impulsköpte vi en soffa från Jysk. Vi hade letat länge efter nått som skulle passa måtten i vardagsrummet och var allmänt energilösa som man kan vara inför semestern. Plötsligt hittade vi den i reklambladet, åkte dit, provsatt i 10 minuter och en timme senare stod den på plats. Men... Det blev aldrig bra. Den var obekväm med så litet sittdjup att det kändes som om man skulle ramla ur den och jobbet med att få bort hundhåren från tyget kändes som ett straff varje gång. Divandelen däremot har uppskattats ordentligt! Vi var därmed inte så ledsna när soffan visade sig vara av ytterst tveksam kvalité och Jysk väldigt generöst gick med på att ge pengarna tillbaka.
Nu står det en väldigt cool liten ärvd teak/svart skinn-retrosoffa i vardagsrummet och morrar. Passar ypperligt med resten av möblerna som är tämligen 50-talsinspirerade. Men den är ju inget att krypa upp i...
Soffan på bilden överst fast i hederlig 3-sits är nog det vi lutar åt. Det är Cloud från Mio. Extra sittdjup, hörn att krypa upp i, man kan krångla in sig två liggandes på rad när man tittar på TV och armstöden är utrymmessnåla - de tar inte upp nästan en meter tillsammans som en del visserligen snygga men utrymmeskrävande soffor gör.... Och klädseln går att ta av och tvätta själv i maskinen. Bara det är värt ett halleluja.
Fast sen är det ju alla drömmars soffa som spökar: Soffa 100 från Norrgavel i linnetyg mjukt som en bebisrumpa och med ett sittdjup värdigt en världsomseglare. Och ett pris som en knappt begagnad tysk pansarvagn.
Nja. Man kan göra mycket annat roligt för pengarna som blir över i mellanskillnaden mellan Mios Cloud och Norrgavels lilla dröm. Fast om någon har en sådan att sälja för en överkomlig penning är jag idel öra :)
