oönskat besök.

Måndag och snörvelstuga, men helgens feber - mitt i vår barnfria lyxhelg - har i alla fall flyttat ut ur huset. Lite snopet så klart men det gäller att gilla läget. Jag är i alla fall glad att vi hade dagen i fred för Herr Feber på lördagen. Han och Herr Alvedon fick följa med till vår favoritrestaurang AG på kvällen. Äta bör man annars dör man sägs det ju, och smaklökarna funkade faktiskt fint ändå.

Jag blev så gruvligt sugen på amaryllisar i helgen. Måste ner till torget här hemma när jag piggnat till och röva med mig några hem. Helst mörkt rödstrimmiga som den ovan. Jag som inte ens gillar vinrött….

långsamt, lyxigt och lyckligt.

Långsam helg med mannen i hufvudstaden, och vi bara äter, fikar, äter och tvärnjuter av varandra och livet. Lyxigt är ordet. Lite snopet att bli knallförkyld från ingenstans i bilen på väg hit bara. Tur att långsamt var ordet och måstelistan kort. Då blir det ju bra ändå...

Du och jag baby. Vilken superkombo.

att få minnas.

I morgon har det gått två år sedan min farfar avslutade sin stund på jorden. Läser det jag skrev dagen han dog och dagarna efter tills vi tog farväl samlade runt hans kista. Mitt starkaste minne från begravningen är stunden jag stod med handen på kistan, känslan av att det är sista gången jag når dig nu farfar. Läser orden jag skrev och låter tårarna falla en stund medans det svider i hjärtat i en längtan efter en tid som aldrig kommer åter. Och påminner mig själv ännu en gång om att njuta av varje tid, ta vara på dagarna och att dela dem med dem som jag älskar...

pulled beef = sann snabbmat.

Mannen gjorde en snabbräd i köket igår morse medans jag svepte mitt sedvanliga glas med fil och virvlade runt med en tandborste: Pulled beef skulle det bli, snabbmat i ordets bästa bemärkelse. På instagram frågade flera efter receptet och här kommer det:

Pulled beef som kryddburken lagar den

Mannen hittade inte allt i skåpen utan improviserade en smula. Kryddblandningen saknades och ersattes med det kylskåpet innehöll - grillolja med hickorysmak, och det gick alldeles utmärkt! Det står 6-8 timmar i receptet men den här köttbiten behövde 12 timmar för att börja falla sönder. Man ska ju kunna dra isär den till småbitar med två gafflar för att bedöma den som färdig. Den här gången hade nått extrapris halkat ner i korgen som man kunde misstänkavar av segare kvalité och därmed skulle behöva lite mer tid. Köper man granngården-nära-dig-med-finaste-mörade-köttet räcker det säkert med den angivna tiden. Och det riktigt fina med kråksången är att våra tvärkräsna barn slukar det…

Igår serverades köttet med hemgjort potatismos och en sallad. Annars i ett pitabröd/wrap med grönsaker som om man åt tacos, eller i pitabröd med lite pommes, rejält med sallad och en skvätt tzatziki...

att räkna dagarna.

Räknar ivrigt ner dagarna till fredag. Mannen och jag ska lämna verkligheten för ett tag och bege oss till Stockholm för en helg för två. Känner att det inte spelar så stor roll vart vi ska egentligen, bara det där med bara vi gäller är jag nöjd. Må så vara att barnen är rätt stora men det är ändå massor av måsten i livet som är skönt att få vara utan en stund för att bara fokusera på varandra, att prata till punkt och en bit till, eller bara vara tysta tillsammans, hålla handen på gatorna, den där varma handen i nacken och att värma sig i varandras ögon utan att någon suckar vid bordet och tycker att det är dags att resa sig och gå.

Vår enda plan är att äta och dricka gott - och det kommer ju knappast bli något problem med AG på gatan bakom hotellet. Om vi sen spanar årstider på Rosendal, flanerar i Gamla Stan, förundras över någon utställning på Fotografiska, njuter av alla Zetas finheter och godheter eller sippar finkaffe på Esaias är inte så viktigt. På nått av alla härliga ställen kommer vi sitta, jag vill dela på rätterna - eller kakorna - för att få smaka flera alternativ, mannen kommer sucka och le och sen säga ja. Och jag kommer vara lycklig ända ner i botten av hjärtat.

sånt som alltid går hem.

Vissa saker förlorar aldrig sin tjusning. Kaffe, brinnande ljus och en varm hand i nacken står högt på den listan här... Vardag som helg, trista dagar likväl som festliga förgyller de. Vilka fasta punkter i tillvaron har du?

att ibland få vara den som ger.

Det är nått lite alldeles extra när barnen själva tar över ansvaret för att ordna inför en bemärkelse som Fars dag. Och de har ett helt annat uttryck i ansiktet när de räcker över en present som de själva tagit sig till affären för att ordna, valt alldeles själva och betalat ur egen ficka. -Inte för att vi är snåla och inte skulle kunna sticka till dem de där pengarna. Det är mer en tanke om att det finns något att lära genom att ge så att det kostar något, och då både tid, engagemang och faktiskt pengar. Att allt inte serveras hela tiden. Att få visa sin tacksamhet över allt annat de får hela tiden. Att ibland vara den som ger och inte bara den som får….

Det är så fint att få se våra barn uppvakta sin pappa, och att jag själv få uppvakta min pappa som gett mig så mycket genom åren. Tacksam!

snabba ryck.

Weronica

Igår passerade jag en ställning med amaryllislökar på väg in på Ica, och rynkade på näsan. - Ni vet ju hur svårt jag haft att få in i huvudet att det går mot vinter och jul. Idag klickar jag in på Weronicas blogg, och plötsligt kryper en liten strimma av längtan efter advent in i själen när jag ser hennes vackra vackra bilder av advents- och julblommor…. Och vips är det igång. 

när nån leker med orden.

Bildkälla okänd

Jag fullkomligt älskar genialiska formuleringar. Den här gillar jag skarpt! Vilka favoriter har du?