 |
| foto: enmatskedgrejer |
Har allt sedan jag var liten tyckt att de svulliga ljusstakarna hemma hos mormor och morfar var underbart vackra. Alltid känt ett litet habegär efter dem. Att ha flera stycken syskon och ett gäng kusiner är något jag med åren sätter allt större värde på. Det är de människor man har förhoppningsvis genom hela livet och alltid kommer att höra ihop med. Alla jag lär känna idag uppskattar jag, men denna lilla grupp människor kommer jag alltid ha min historia med. Chansen att få de åtråvärda stakarna blir ju dock mindre ju fler man är... Härom sommaren (den varma och vackra) slet vi ganska ordentligt med föräldrarnas trädgårdsvattning. När de kom hem hade mamma hittat likadana ljusstakar, men just till mig... Bara mina!
 |
| foto: enmatskedgrejer |
Boken från underbara Zetas trädgård i Stockholm är en av mina vackraste. Bilderna är njutbart vackra och ett trädgårdshjärta som mitt bedåras även av bokstäverna.
7 kommentarer:
Otroligt vackra!!!!!!!!!!
Så fine billeder - glæder mig til at følge med her hos dig ;o)
Klem og god søndag til dig
Tina
verkligen fina.Och mycket läsvärt i ditt inlägg. Söndagskram
Maggan
Ja du de där ljusstakarna verkar grymma.
Bra boktips, ska kollas upp, är ju trädgårdsfantast men en bedrövlig sådan..
Tack för typsnittet!
Din känns bredare och snyggare, körde utan bold - men är lite osäker än på hur jag vill ha det.. Ha! Vilka bekymmer va?
Kram Frida
Ni gör mig så glad med era rara kommentarer!
Jo, Frida, i-landsproblem finns det gott om ;)
Kram på er! Cecilia
Ingenting kan mäta sig med de gamla saker man ärver. Inget blir så vackert som det som är laddat med minnen. Tycker jag. Dina ljusstakar är ju nästan arvegods :) Grattis till dem och ett extra grattis till att ha en så snäll och omtänksam mamma! :)
/helena
Underbara! Min mormor och morfar hade liknande faktiskt ... fast jag vet inte vart ljusstakarna tog vägen när de dog.
Familjen och släkten är härlig att ha i sitt liv :)
Jag önskar dig en härlig måndag!
Kram Sofia
Skicka en kommentar