ännu ett farväl.

Det har blivit dags att ta farväl igen, av en älskad farfar. Så mycket svårare det var när allt går hastigt och man bara önskar sig en liten bit till. Och ändå kunde det inte varit bättre än så här. 91 goda år, en liten förvarning om att det kanske inte bär länge till och sedan att få gå bort med sin älskades hand i sin, vaken ända in i det sista. Jag tänkte till och med det när jag kramade om honom på sjukhuset kvällen innan, fast han var så pigg, att kanske farfar, är det sista gången jag ser dig nu.

Jag kommer sakna dina goda ögon farfar. Den där blicken som berättade att jag var älskad, att ses efterlängtat och att han trodde allt gott om mig. Jag kommer sakna att stöta ihop med dig på Ica, blicken i dina ögon när jag lyckats köpa nått i växtväg som du tyckte var sällsynt vackert och jag kommer sakna dina böner för mig farfar. Det är väl något av det finaste, att en annan människa vänder sig till det största han känner till i sin önskan att det ska gå mig väl. Och chocolateriet jag lovat att ta dig till, det får vi ta i himlen. I owe you one. Eller rätt många faktiskt, så från djupet av mitt idag värkande hjärta, tack farfar... Tack, för allt och lite till. Vi ses!

De korta orden i din dödsannons blir min sista gåva till dig farfar

Du gav oss ditt hjärta

och dina hjälpsamma händer

Värmen när du log sade oss allt

Med rofyllt hjärta du flyttat till himlen

Till dess vi ses igen din eftervärme finns här