hämnden är ljuv sa katten.

Har tyckt att det skymtar en lätt touch av kattpiss när jag gått in i köket vid något tillfälle sista tiden. Det började efter att hunden skrämde slag på husets honkatt Chili förra veckan och trängde in henne i ett hörn. Jag räddade henne så klart. Kände det lilla stråket av odören igen nyss, böjde mig ner och började lukta på skåpdörrar och golv för att se varifrån det kom. Jo jo. Hundkorgen så klart. Hon har pissat där som hämnd. Nästan så jag blir stolt över henne. Vilken katt! Tänker direkt på när Tintin var valp och stod vid sin skål och åt. Ser plötsligt att hon smyger fram bakifrån, lappar till honom i rumpan men utan klor och sen sticker därifrån snabbt som ögat. Obetalbart ögonblick!

Katten på bilden? Nej, det är inte Chili utan herrkatten Texas. Han är inte lika egensinnig som hon utan lite mer lättfångad på bild, sällskapssjuk och alltid lika sugen på något gott.

du är bra.

Foto: Pia

Ibland blir man alldeles lycklig av att läsa andras bloggar. Klickade in till Queen of Kammebornia och  blev alldeles varm i hjärtat! Så enkelt det kan vara att lyfta någon en bit. Och visst behöver vi alla höra det där, att vi är bra, rätt ofta...

... och lite tyg så här på nattkanten.

Inser hoppsan att det är torsdag och tema i Fabriken - ingen koll alls dagar som dessa där kvällarna tillbringas med ficklampa i mörkret och ett litet flämtande hopp i bröstet om att hitta vännernas mamma/svärmor/farmor vid liv någonstans. Så klart inget tvång att fixa tema men det kändes rätt skönt att tömma huvudet en stund så nu kör jag! Ovan: Hm, textilier var temat... Fårskinn - I love fårskinn, men det är väl definitionsmässigt inte korrekt så det blir till att leta vidare bland fotona.

Nu snackar vi godbitar! Blandade blåvita godingar...

... och ett 70-talspåslakan som man blir glad av varje gång man tittar på det...

... för att inte tala om det vackra tyget som inhandlades på bästa Hörnan i Strömstad. Jag hävdar bestämt att de är landets bästa tygaffär. De har allt. ALLT. Hm, kök eller vardagsrum? Vardagsrum eller kök? Eller kanske vardagsrummet?

För mer tyginspiration, se Fabriken så klart!

och inte blev det som vi tänkt idag heller.

Livet är sig likt - det blir inte som man tänkt sig. Istället för att fira en väns kommande resa för att hämta en liten adoptivson är vi ute och letar efter en förvirrad dam vi känner som glömt vad som är hemma.

Mitt i bedrövelsen värmer det hjärtat att se alla tillströmmande människor som vill hjälpa till. Väl ute med vår tilldelade grupp på vårt sökområde stöter vi på människa efter människa som ber om att få vara med. Det är så man kan gråta över den medmänsklighet som ligger så nära till hands när människor så villigt sträcker ut handen för att hjälpa en för dem främmande människa....

att hitta askungen i kylskåpet.

Så här skulle det vara jämt: Att hungrig öppna kylskåpet, riva fram en hög med pytsar innehållandes olika rester som man på mindre än sju minuter kan förtrolla till riktigt god mat.

Curryröda snabbrester à la Askungen

Idag hittade jag i kylen:

1/2 portion kokt bandpasta med några dagar på nacken

1 grillad köttbit

Vispad (osockrad) grädde som stått några dagar

1 dm torr purjo

1 överbliven salladslök

Några färska bönor (slängde de mögliga)

1 bit kantstött zucchini

Röd curry paste - 1 tsk, öppnad burk håller för alltid :)

Flingsalt

Svartpeppar

Fräste grönsakerna i olja en stund, hällde i pasta och strimlat kött, grädde (som man kan spä ut med mjölk eller byta mot kokosmjölk), curryn, rörde om och strödde över flingsalt och nymalen svartpeppar. Och voilà, askungen klev ner på min tallrik. Trista kylskåpsrester på väg mot det totala förfallet förvandlade till nått så gott att jag blev tvungen att slicka av stekspaden.

Mängden grönsaker anpassas ju lätt till hur många som ska äta. Idag var det bara jag. Hade vi varit två eller kanske till och med fyra hade köttet räckt i alla fall i den sortens rätt. Lite mera pasta hade behövts och det är ju lätt fixat....

Mer Askungekäk åt folket!

DIY att washitejpa till pappa.

Hittade ett nytt sätt att leka med Washitejp - tejpa på gå bort-flaskor, eller som här en fars dagspresent. Jag tycker det är så tillfredställande att pyssla ihop nått av sånt som redan finns i lådorna. När jag har köpt grejer till ett visst ändamål tidigare och sedan får nytta av dem igen som en gratisbonus.

Kan väl hända att min pappa och min svärfar inte tillhör kategorin som bara älskar Washitejp.... Men jag hade i alla fall roligt ;)

att belöna sig efter tristheter.

Vi har vinterstädat i trädgården idag. Nått vi skjutit på sådär riktigt länge och verkligen dragit oss för. Njutigt att nu kunna sätta bock i rutan!

Ikväll väntar en inflyttningsfest hos goa vänner och jag är riktigt sugen på att gå på fest, klä upp mig, skratta med goda vänner och ha en riktig toppenkväll! Det är i alla fall i rätt ordning: Det trista grejandet först och kulheterna efteråt. Kanske skulle praktisera det lite oftare...

tacksamhet.

Fredag. Ordet smakar ju en smula lycka i sig självt. Jag är ledig i helgen och njuter av tanken att lite stillsamt tillbringa den med dem jag älskar mest på jorden. Om jag ska sammanfatta livet här och nu i ett enda ord så är det tacksamhet. Och det känns så oerhört fint att det får vara så just nu. Att inte ta för givet och inte behöva mer än så här.

att älska ett rum.

Torsdag nu igen - nästan helg - och därmed nytt tema i Fabriken: Sovrum. För att citera Weronica - det blir en arkivrunda. Jag älskar vårt sovrum och tillbringar tämligen stor del av mitt liv där. Oändliga morgnar både helger och vardagar eftersom jag arbetar oregelbunda tider och har sovmorgon titt som tätt. Hyllkilometrar med böcker har lästs och kubikmetrar te druckits i detta rum med utsikt mot skogen och berget bakom. Morgonsolen silar ner mellan träden och årstiderna växlar så vackert precis utanför fönstret.

Bilderna härifrån på alla mina tekoppar på sängkanten mot min älskade tapet växer därmed på träd...

En blogghörna får också plats i Stringhyllan i sovrummet, men hoppsan - bilden är från före vi tapetserade om och den fula skrivaren har flyttat!

Och sen var det golvet. Att tassa upp på det lutade vitoljade skurgolvet med dess silkeslena alltid varma yta. Obetalbart.