dadeldelicious & finkalas.

Mannen fyller 40 idag och vi har firat hela helgen lång. Att vädret inte varit helt på vår sida gör inte så mycket när man har ett glashus att vara i. 

De här små parmesangodingarna var populära. Till och med farmor som fyller 90 nästa helg gillade dem :) Köpte det finfina vita fatet av Frida med Fabulös keramik för att ge bort i present. Det slutade med att jag gav det till mig själv. Bra beslut tycker jag.

Dadeldelicious

Lättast i stan:

Skär upp dadlarna, ta ur kärnorna

Fyll med bitar av chèvre

Njut!

dan före dan.

Värkande klumpfot (högerfoten har fått ett nytt namn så här fem veckor efter stukningen) och förväntan, så kan dagens slit sammanfattas. Vi har inspirerats en smula av den här mysiga ute-men-inne-gränden vi besökte på Cypern. Hur tänker jag visa i efterskott, nån festbesökare kan ju råka titta in här :) Fint och lite kul blev det i alla fall!

Två Diklofenak och sedan strax sayonara för mig, måste nog vänta in mannen som kämpar med min nya klänning som inte får strykas enligt tvättråden, dess skrynklor, en bit lakansväv och ett ångstrykjärn...

dagens JAG VILL HA.

Sånna här skulle jag vilja ha till festen på lördag... Det vore nått. Men det ska ju regna i alla fall så jag slipper gräma mig över att de inte går att använda om jag skulle kommit ihåg att beställa dem :) Hittade dem (och bilderna) på Cox & Cox, en shop med alldeles för mycket fina grejer!

när hjärtat är tungt.

Fotar en massa till bloggen men har inte energi nog att få över bilderna från kameran till datorn. Hjärtat är tungt i dessa dagar och det får väl helt enkelt vara så. Och ska väl vara så också, för ruskigt vore det att inte beröras när vi förlorar någon som tillhör familjen... Med tacksamhet pussar och kramar jag de mina lite extra varje dag just nu, för att de finns här hos mig och jag hos dem.

Glädje är det däremot att greja för att fira en älskad som jag hoppas behålla i många år. Tänkte visa lite bilder från det efter helgen :)

fixeri.

Efter en mycket underlig vecka med många tårar och ingenting gjort efter förra helgens chockartade besked - och för att jag gått på kryckor hela veckan och det är svårt (till och med omöjligt) att ens lyckas få med sig en latte till nästa rum med en krycka i varje hand - är det nu dags att sätta lite fart. Min älskade man fyller 40 i helgen som kommer och det ska firas ordentligt. Förra veckans påtvingade fotvila är över och nu tar jag mig fram för egen maskin igen! Älska fötter och hata kryckor.

Listor över allt som ska lagas och ätas, inhandlas till höger och vänster, och fixas bara spottas ur pennan. Listfascist javisst! And proud of it. Om nån har nått alldeles kul festtips vare sig det gäller sånt man stoppar i munnen eller hur snyggt man kan fixa det är jag idel öra :)

när självbilden får sig en knäck.

Det är inte bra för självbilden att gå på kryckor, det är ett som är säkert. Har plågats med de där käpparna hela veckan eftersom sjukgymnasten tyckte det vore bra att avlasta foten lite. Det besvärligaste är nästan att min självbild som lat fått sig en rejäl knäck: Jag säger alltid att jag är en lat människa som älskar att lata mig. Den här veckan har jag verkligen haft chansen och inte bara chans, jag blev ju tvingad. Och det var trist.... Men imorgon får jag gå som folk igen och då kommer jag säkert längta efter att lata mig igen...

Den underbara dörren: Cypern så klart. Finns inte sånna snyggheter i Svedala.

abstinens.

En kopp te till mig.  Så, nu känns allt bättre...

när det blir varmt i modershjärtat.

Jag fick den vackraste av röda rosor av mina fantastiska barn. Älskar er!

kryckor & macarons.

En sak står väldigt klar just nu. Jag hatar att gå på kryckor. Och stukade fötter. En och en halv dag avklarad av veckans sju kryckdagar och sen får vi se vad herr sjukgymnast utfärdar för påbud.

Tröstar mig med latte och macarons i glashuset i det oväntat fina vädret. En bunt olästa tidningar har jag också som mannen släpat hem till mig. Slipper i alla fall sitta där och huttra som jag envist gjorde igår. Måste se till att vi (läs mannen) köper ny gasol så det går att elda för kråkorna (läs Cecilia).