4 april 2014

ljuva magnolia & fredagsfeeling.



Magnolia på köksbordet är en ny mani jag skaffat mig. Kommer inte existera en vår utan några kvistar här hemma vid minst ett tillfälle framöver, så mycket kan jag lova. Maken till mer häpnadsväckande och storslagen blomning har ett köksbord aldrig skådat. I väntan på att mina egna ska hitta värme nog att blomma går det fint att njuta av dem här inne. Det där med blommor på bar kvist är nått alldeles extra tycker jag...





Det är fredag idag och en efterlängtad sådan. Mitt jobbschema har en lite ryckig period, så efter att ha varit schemalagd fyra av fem helger uppstår en fredagsfeeling av nästintill grandiosa mått när perioden är passerad. Såpadoften är på intåg i huset och musiken på hög volym. En snabb tur väntar ner till stan med besök på det vackra huvudbiblioteket och blomsterhandlaren på torget. Friday here I come!




Jag måste också passera den här lilla bakgården vid ån där årets första blommande magnolia slår ut varje år, för att kika om någon endaste knopp kan vara på väg att spricka ut i blom.




TGIF!

2 april 2014

mina tio - mars.



Bildkälla


Mina tio för mars:

ETT
Det där badrummet som liksom aldrig kommit till skott på vår övervåning har börjat cirkulera i mitt huvud igen. En av de oklara detaljerna är belysningen vid spegeln. Fick syn på den här bilden i en annons från Ballingslöv. Mannen har länge varit förtjust i de bara glödlamporna men inte jag riktigt lika mycket. Har fram tills nu inte kunnat placera dem någonstans i huset, men så här vore riktigt läckert med dubbeleffekt i spegeln.

TVÅ
Vi har ju varit ganska säkra på att vi ville ha någon sorts glasmosaik i hörnet där badkaret ska ha sin huvudända som ungefär så här:


Bildkälla


Men nu snubblade jag över det här kaklet som jag föll som en fura för. Blåvitt är och förblir sjukt snyggt och tidlöst. Kaklet heter Hacienda kommer från Fired Earth. Time will tell.


Bildkälla


TRE
Mars är månaden då det står vackerheter på bordet som aldrig annars under året. En vårlängtan som uttrycks i den ena buketten efter den andra. Värt varenda öre om du frågar mig. 





FYRA
Låten som gått rätt många varv här hemma efter ett av programmen i Jills Veranda: Jill Johnson – Going Down To The River

FEM
Matlagningsinspirationen har varit sådär under mars. Lätt men lyxigt kan man sammanfatta önskningarna. Eller minimal insats med maximal smak. Antipasti passar som fisken i vanten i det läget.




SEX
Årets första kruka på trappan är en vårens milstople som jag uppskattar lika mycket varenda år. I år blev det en storväxt julros som lite senare kommer få flytta ut i rabatterna någonstans.





SJU
Marssolen har visat sig från sin vackraste sida och många är tillfällena då vi kunnat njuta glashusvärma stunder.





ÅTTA
Bacondricka. Vilken hit.






NIO
Påsken är på väg. Läge för lite påskpyssel nån dag framöver tror jag. Var hittar man inspo om inte på Pinterest?


Pinterest


TIO
Mars bjöd på finfest så att mina tjusigaste skor fick ut och dansa lite. Disputation är det inte varje år man inbjuds till så det vill till att passa på, och är det en kär vän som superpresterat sådär alldeles extra är det ett nöje som heter duga!



dagens JAG VILL HA.



Tänk att de aldrig tar slut de där småsakerna man vill ha. Eller stora för den delen. Den här vasen är ju helt underbar. Och tre av dessa nedan kan jag nog också klämma in.




Utbudet av badlakan skulle behöva förnyas i linneskåpet. När mina gamla grå trotjänare får ge upp skulle jag önska mig några sådana här istället!






Och en sådan här isländsk fårfäll vore så snyggt att placera lite här eller där. Lite kul med rak fäll som kontrast till Gotlandsfårens krulliga.



Alla bilderna kommer som ni förstår från inredautreda.se

31 mars 2014

köksmakeover del 72 ungefär.




Sista etappen inledd i köket med bytet av kakel till Marrakech Voltaire Silver. Det är nått speciellt med att närma sig mål med ett projekt som varit lite utsträckt i tiden. Mannen spacklar och jag ligger på kökssoffan som nån sorts visset sällskap, klunkar KanJang och håller tummarna för att jag inte ska bli sjuk på riktigt. Har varken tid eller lust med sånt trams.








Men tjusigt kommer det bli! Återkommer med lite snajdigare finbilder då.

26 mars 2014

när lyckan består av ett flygande klot.



De här sticker upp bladen ur marken nu. Ljusgröna decimeterhöga blad med löften om lycka i form av flygande bollar i rabatten. Snart, snart, snart.




Jag är förtjust i de där plantorna som vajar lite ovanför allt annat. Lite skirt sådär. Den här är också en sådan men som håller sig hela sommaren lång. Den godingen har cirkulerat nätet runt senaste dagarna när t ex Weronica och en hög andra tipsat om ett fantastiskt hus med fantastisk trädgård som varit till salu… Hemnetlänken lär nog tas bort inom kort men bilden med Verbenorna finns i Weronicas inlägg.

24 mars 2014

att våffla sig i förskott. och fira.




Ikväll har vi anledning att fira. Fira är nått vi är bra på - vi firar både härligheter och elände hemma hos oss, men ikväll höll vi oss på den goda sidan. Vi passade på att ta ut våffeldagen i förskott när vi ändå höll på. Våfflor med bubbel. Ni hör ju - vi kan det här :) Hittade ett potatisvåffelrecept på Made By Marys sida som såg lovande ut. Räkröran som serveras som tillbehör innehåller småduttar av Tabasco och Worcestershiresås vilket var en angenäm kombo. Try, try, try!







23 mars 2014

antipasti som får smaklökarna att sjunga.



Underbart är kort. Stämmer alldeles för ofta, eller hur?! Men kanske är Alfons farmor något på spåren med sitt "Det är bra att ni har tråkigt!". Om underbart var långt skulle det ju vara vardag och inte speciellt märkvärdigt alls. Fast jag tycker ju att hela livet är tämligen njutbart så… nu blev det trassligt.

I alla fall försvann min del av småknapret ovan rätt fort. Och jag kan tänka mig att äta det igen. Snart. Och ofta.


Antipasti som får smaklökarna att sjunga

Man tager vad man haver, eller köper det man är sugen på, som:
Lufttorkad skinka i tunna skivor, dela på mitten, snörp ihop till små knyten
Mozzarella, riv i bitar
Oliver, gärna blandade sorter
Soltorkade tomater i olja, klipp i strimlor

Ringla olivolja över
Flingsalt
Svartpeppar
Färsk rosmarin


Söndag kväll är det i alla fall och jag önskar att det hade varit ytterligare en dag kvar av helgen. Men en söndagskväll är inte så dumt det heller. Några kapitel i en bok tills mannen kommer hem och sedan nått att äta framför en bit av TV-serien Under the dome väntar och det är inte så tokigt...

20 mars 2014

fredagslängtan.



Det är ju fredag imorgon! Första hellediga helgen på fyra veckor. Kommer ha fredagskänsla heeela dagen. 'Cause I'm Happy…..

17 mars 2014

att gjuta betongbänkar.



När kökets betongskivor fortfarande var i planeringsstadiet blev jag vänligt avrådd av en kökskunnig människa som tyckte att det vore omöjligt att lyckas med det. Och visst blev det rätt mycket slit innan det var klart. Tänkte bjuda på några tips om tillverkningen så att det kan gå enklare för andra än för oss! Så här gjorde vi (läs mest mannen):

Finja finbetong har en pdf där man kan läsa om hur de tycker att man gör. Börja med att plöja den framlänges och baklänges.

Det är betydligt enklare att ha hel diskbänk än att försöka få till en fungerande urskärning för en nersänkt. Dessutom är betong lite känsligt så att ha en metallyta att hålla sig på t ex när man skär rödbetor är rätt praktiskt. Eller om barnen ska hälla karamellfärg i grädden. Hu!

Formen byggdes med formplyfa som bas. Reglarna var i den tjockleken vi ville ha skivan - vilket styrdes av tjockleken på diskbänken. Vi använde den gamla träbänkskivan som mall. Innanför reglarna satte mannen fast tillsågade bitar av formplyfa för att få en snygg kant. Väggarna i formen är därmed helt i formplyfa men med fastskruvade reglar runt för att hålla. En silikonsträng drogs i vinkeln för att ge en liten rundning på kanten.

Vi hörde av andra som gjort egna skivor att det där med ett lager olja för att få den att släppa från formen kunde vi glömma - helt omöjligt att få till en fin yta då - så det provade vi aldrig.

Finbetong från Byggmax användes. Vi övervägde att hälla i svart pigment för att få mörkare skivor men landade i att det skulle vara svårt att få samma färg på alla fyra skivorna så det skippade vi.

Först provgjöts några små skivor för att få kläm på processen. (Oh la la lilla trädgårdbordet!) När vi var nöjda med den byggdes första formen för den största bänkskivan på en oanvänd formplyfaskiva. På så sätt kunde vi minska formen allt eftersom utan skruvhål som förstör ytan.

Armering är så klart ett måste. Vi använde vanligt armeringsnät som sågades till i bitar några cm mindre än bänkytan. - Man vill inte gärna att det råkar sticka fram ett järn i kanten.

Formen lades på några däck utan fälg som mannen fått av en däckverkstad och lodades in. Vi var i garaget. Det blir stadigt men med möjlighet till att vibrera.

Räkna ut hur mycket finbetong som behövs och häll i formen. När den är ihälld lagom upp till kanten ska armeringen försiktigt tryckas ner. Vi lät den hänga ner i betongen genom att naja fast den i raka armeringsjärn som låg tvärs över formen så att den kom ner under ytan men inte ner i botten och därmed skulle synas genom ytan på skivan sedan.

Sen är det det svåraste - vibrering för att få bort luft. Första skivorna försökte vi knacka bort luften ur med gummiklubbor på kanten länge länge. Nix är en bra sammanfattning. Till slut tog mannen en avlagd planslip och skruvade fast den i formplyfaskivan rakt genom slipens slipplatta. Han körde den en liten stund, gick runt och knackade lite, körde den en liten stund osv tills det inte kom några bubblor längre. Kruxet är att inte vibrera för mycket. Om man gör det åker alla de lite grövre gruskornen ner i botten på skivan vilket ju är skivans yta...

Täck med plast, vattna skivan allt eftersom så den inte torkar och spricker medan den brinner, vänta i 4-5 dagar. Bättre att låta den ligga för länge än för kort. Svårt om man vill att det ska vara klart igår!




Nästa steg är slipning. Mannen la upp skivan på träbockar utomhus och våtslipade den i 2-3 steg med slippapper 80 - 200. Han använde en excenterslip och vanligt slippapper. Grejerna slits men det fungerade.

Det blev ganska mycket småporer i skivorna men det stör inte mig. Några större bubblor lagade mannen med nått som kallas cementslurry. Man spacklar med en pasta som man gör av vatten och det finaste av finbetongen. Sila i en hushållssil. Man får jobba in det med en spackelspade om och om igen. Slipa igen. Ju mer man slipar ju mer terazzoyta blir det på skivan, dvs småstenar kommer i dagen. Jag ville inte ha det, andra tycker det är jättesnyggt. Kanterna blev aningens grova. Jag tycker det är skitsnyggt, mannen surade för han ville ha perfekt betongkanter.

Väl inne i huset var det dags för behandling. Jag tyckte att det var jättesvårt att veta hur man skulle behandla dem. Det finns ju massor av olika möjligheter men eftersom det ska läggas mat på skivorna ville vi inte välja nån yta som är perfekt för industrigolv och egentligen hur slitstark som helst fast kanske inte så matkompatibel. Till slut blev det Osmo Hårdvaxolja som vi använt till träbänkarna i köket. Det har varit en otroligt bra behandling av träbänkarna - häll ut rödvin och torka upp nästa vecka - så vi kände oss mest trygga med att prova det igen. Det blev en aningens blank slät fin yta som ser mycket proffsigare ut än jag hade vågat hoppas att vi skulle kunna åstadkomma med hemtillverkat.

Tre lager penslades. Ytorna behöver vara helt fria ganska många dagar efteråt. Jag var för snabb och lade en hög papper efter några dagar med en plastficka underst i högen. Där har vi nu en A4 med annan glans i ytan.




Nu har ett drygt halvår passerat. Så här gör och tycker jag nu: Vi är fortfarande ganska försiktiga med skivorna - torkar upp snabbt efter oss och slabbar inte hur som helst. Vatten och fett sugs ner i porerna i skivan. Ytan blir inte tät som när en träbänkskiva behandlas med Osmo. Men hittills har nästintill alla fläckar torkat bort. Vattnet torkar upp. Fettspill som får ligga ger fettfläckar först men de har liksom spritt sig i betongen så att själva fläckarna har försvunnit efter nån dag. Vi har en kaffefläck som är beständig. Den såg vi inte förrän den var permanent. Jag kan tänka mig att bredvid spisen där det ständigt blir mycket fettstänk kommer bänken anta en något mörkare ton än resten.

Själva ytan är ju flammig i sig. Jag störs inte av att det med tiden kommer bli fläckar. Det hör liksom till. Första rejäla fläckarna på nån av de fria ytorna kommer säkert att svida, men med tiden kommer de försvinna i den flammiga levande ytan. Citrusfrukter hade vi läst att det gav fula fläckar. Vi skär ganska mycket citron och lime, pressar och har oss men hittills inte en fläck av det. Oftast har vi väl torkat upp i samband med att vi spillde, men inte alltid.




Något fler bilder på skivorna finns under etikett inredning - kök… Sammfattningsvis var det mer jobb än vi trodde. Hade vi vibrerat med planslipen från början hade processen varit betydligt kortare. Resultatet blev långt över förväntan och de är betydligt tåligare än jag vågade hoppas på. Skitnöjd på ren svenska.

Och idag är det ledig måndag och jag får fira att mina tre på raken-jobbhelger är avklarade. Snö och strålande sol, finsällskap av en snuvig kille, massor av kaffe och oxfilépizzarester i kylen. Vi ska nog ta oss igenom den här dagen också...

Uppdatering maj 2015. Lite närmare beskrivning av cementslurry: Vi silade finbetong i en metallnätssil (vanlig hushållssil). Detta "damm" blandades med vatten till en tjock pasta, dvs tjockare konsistens än spackel, inte alls flytande. Det här funkade på lite större bubblor. De minsta bubblorna fylldes istället med en pasta gjord på cement och vatten. Mannen säger att han läst någonstans att det rekommenderas att ha aska i cementslurryn. Det provade aldrig vi. Som sagt behöver det spacklas in om och om igen med en spackelspade för att man ska få ner det i porerna. Cementslurryn var mest lätthanterad men gav lite annan färg än finbetongslurryn.