att lämna tillbaka sånt man vill ha.

Briljant idé för några veckor sedan: Skaffa tvättkorg till övervåningen. (Där bor två grabbar, ni inser problemet, fattar inte varför vi inte kommit på det förut?!)

Trevlig överraskning: Snubblade över denna superfina pappersåtervunna tvättkorg på Blomsterlandet och föll som en fura. Tittade först på fel storlek (och därmed fel prislapp) och bestämde mig på stående fot. Fick lite hicka när jag insåg att den kostade dubbelt upp, men hjärtat låg redan på botten av korgen och gungade skönt och armen vägrade ställa ner den så den fick följa med till kassan.

Den hann inte ens in genom dörren innan en mycket klok 11-åring sa: Mamma, tror du inte att katterna kommer klösa på den där?... Suck, jo visst. De klöser inte hej vilt på våra saker men den ska ju stå precis i krokarna av deras klöspinne, och alla dessa pappersormar den är vävd av kommer de ju inte kunna motstå.

Snyft, och det var The End på den tvättunnan.


Och förresten, det kommer bli lite si och så med bloggeriet över helgerna och som ni märker skriver jag inte så mycket hos er heller i dessa dagar. Läsa lite här och där hinner jag med i farten till min stora glädje, men det där med att kommentera från mobilen är jag inget vidare på. Ni får tänka på mig som i en sång från barndomens söndagsskola om honom som är julens huvudperson: Jag finns fast jag inte syns :)