kanske.

Kanske detta är året då jag köper snödroppar in the green och kör ner i jorden!?

Jag har länge tyckt att det är något lite speciellt med just snödroppar.
Enkla, fyllda, många.

Vackra.

with great love.

Pinterest

Inte så många ord idag.

Jag lånar några av Moder Teresa istället. Ord som jag gömt i mitt hjärta och bär på.

Not all of us can do great things.

But we can do small things with great love.

att våga säga emot.

En del saker man upplever växer fram till ett formulerande av en livssanning som sedan följer en. År efter år. En del av dem justerar man längs vägen. En del förkastar man. Och åter andra står sig från tid till tid.

En av mina livssanningar som fortsätter skimra sitt lilla ledljus för mig är att lojaliteten som kärleken för med sig aldrig kräver att du tycker lika som jag. Kan inte låta bli att fundera över att vi människor så ofta tror att lojalitet är att tycka likadant, att hålla med. Att det att säga emot skulle innebära ett ifrågasättande av den som står framför mig - som om jag inte hade fullt förtroende för honom eller henne….

Är det en längtan att bli omtyckt som driver oss när vi väljer att tumma på våra åsikter? Att det lilla barnet inom oss på något sätt dyker upp och fäller krokben för oss själva i sin iver att bli accepterad? Självklart menar jag inte att man i varje situation ska tapetsera sin åsikt på omgivningen. -Det vore närmast att kräva att andra skulle tycka som jag och det är ju lika dumt som motsatsen. 

När vi vågar kliva ur känslan att lojalitet är att hålla med händer något spännande. Det där att våga tycka olika med respekt för varandra. Att vända och vrida på saken tillsammans, brottas en smula. Våga ändra sig en liten bit. Tänka lite längre än jag gjorde förut för att någon gett mig ytterligare en vinkel att ta spjärn utifrån….

Vi gillar olika. Orden flyter så lätt ur munnen. Handen på hjärtat - hur ofta törs vi?

dagarna.

Pinterest

Det är dagarna som går som är livet.

jag längtar IX.

Jag längtar till Zetas café, att sitta där pratandes i timtal, långsamt ätandes, fikandes, njutandes med min finaste medan jag låter ögonen vila på allt det vackra, vackra som är Zetas….

…. att dra fingrarna genom mina planteringar, känna dofterna, glädjas över hur det växer och knopparna spricker ut och fascineras över fjärilarnas och humlornas fladdrande från blomma till blomma...

… till solnedgångar i ljummen luft med doften av hav...

…. och känslan av solvarmt grånat trä och sand under mina bara fötter.

sparrisfredag och småhjärtan på besök.

Fredag. Otis Redding sjunger i köket. Strax dyker mina småhjärtan in genom dörren med min syster och hennes man. Kaffe ska sippas och sedan har lillkusinen bestämt att det ska åkas pulka längs gatan med Tintin. Vi siktar på att förflytta hela cirkusen (utom hunden) till Saluhallen för finlunch. Sen är det helg på riktigt!

Lite sparris i helgen kanske? Inlindade i bacon, penslade med nån smarrig grillolja (typ som Caj P's akaciahonung) och sen en stund i ugnen…. Jo, så får det bli.

kärlekens fem språk.

En del saker är obetalbara. Till och med livsnödvändiga. Det där med att bli ompysslad står högt på min lista. För många år sedan läste vi båda en bok med titeln Kärlekens fem språk som handlar om hur man visar kärlek och vad som får en att känna sig älskad. Den kan både läsas utifrån en kärleksrelation och också utifrån hur man bättre ska förstå sina barn. I korthet går det ut på att det finns fem huvudsakliga kärleksspråk: Beröring, tid tillsammans, gåvor, tjänster och ord som bekräftar. Alla människor har sitt huvudspråk eller en kombo av dessa som gör att man känner sig bekräftad och älskad. Ofta är det så att vi omedvetet visar kärlek på det språket vi själva har. Vilket kanske inte är det språk som min partner eller mitt barn har….

Till slut kom jag på att mitt var tjänster. Så när mannen lagar maten medan jag sitter i kökssoffan och pratar, eller småsurfar lite framför datorn och sippar nått gott, då mår jag prima.

oplanerad matkavalkad.

I måndags spatserade jag och mannen genom en mataffär för att snabbhandla lite kvällsmat efter att ha uträttat lite ärenden. Mannens snabba förslag - hemgjorda hamburgare - resulterade i en matkavalkad av sällan skådat slag på kvällen. Köttfärspaketet var så stort att medan han stod för hamburgertillverkning svepte jag ihop årets godaste köttfärssås - en lite otypisk historia med rödvin, bananer, curry och malen rosmarin som några av ingredienserna. 

När mjölken vi köpt skulle in i kylen hittar vi plötsligt en kyckling som behöver tas om hand bums… Alltså var det bara att dra det hela ett varv till när hamburgarna landat i magen: Jag steker tacofärs av den sista tredjedelen av paketet och mannen drar till med en pulled chicken. Vilket vi alltså ska smäcka i oss ikväll… Mungiporna hissades en bit extra när jag passerade en färdiglagad gryta på väg in genom dörren efter jobbet idag. Skulle kunna vänja mig vid att ha all mat färdiglagad och redo att ställa på bordet under veckan. Bara käka, duka av och sedan sjunka ner i soffan med några avsnitt av House of Cards att ta sig igenom. Inte dumt alls.

att ha en kärlekshistoria med kryddor i kruka.

Ni vet de där kryddorna man köper på Ica. Som torkar ihop ifall man råkar vända dem ryggen. Möjligen kan man få dem att överleva ett tag om de står i Sagaforms örtkruka. Som när man vattnar i den alltid läcker vatten över nån eländig kant så man måste ta ett djuuupt andetag och torka. Avskyr. A-v-s-k-y-r.

Om man istället åker till en plantskola och letar kryddor går det betydligt bättre. På Blomsterlandet eller Plantagen eller nästan vilken som helst brukar man hitta plantor som inte är turbosnabbt uppdrivna i mikrokruka utan rejäla tuvor med ett ordentligt rotsystem och lite storlek på krukan så jorden håller fukten i mer än tre sekunder.

Några kronor mer per planta blir det men så mycket mer för pengarna ändå. Vecka efter vecka står de där på köksbänken, sträcker sig efter solen, påminner om vår och sommar och landar i maträtt efter maträtt. Helgens lyxdricka enligt våra barn - en mojito virgin - är räddad så länge man minns att nypa av topparna så skotten delar sig och plantan blir buskigare och buskigare istället för att bli länsad som en kal flaggstång.

Till sist är det ju det där med doften igen. Att stryka med fingrarna över timjanrufset eller gnugga lite försiktigt på rosmarinens blad och sedan dra djupa andetag med fingrarna mot näsan… Älskar't.

PS: I olivoljeflaskan i fönstret skymtar olivoljan jag gjorde efter bästa Brooklynmanér. Med färsk rosmarin och lite till. Yummie! Prova dessutom att ha lite hackad färsk (eller torkad malen) rosmarin i köttfärssåsen nästa gång… DS