18 februari 2014

att ha en kärlekshistoria med kryddor i kruka.



Ni vet de där kryddorna man köper på Ica. Som torkar ihop ifall man råkar vända dem ryggen. Möjligen kan man få dem att överleva ett tag om de står i Sagaforms örtkruka. Som när man vattnar i den alltid läcker vatten över nån eländig kant så man måste ta ett djuuupt andetag och torka. Avskyr. A-v-s-k-y-r.




Om man istället åker till en plantskola och letar kryddor går det betydligt bättre. På Blomsterlandet eller Plantagen eller nästan vilken som helst brukar man hitta plantor som inte är turbosnabbt uppdrivna i mikrokruka utan rejäla tuvor med ett ordentligt rotsystem och lite storlek på krukan så jorden håller fukten i mer än tre sekunder.





Några kronor mer per planta blir det men så mycket mer för pengarna ändå. Vecka efter vecka står de där på köksbänken, sträcker sig efter solen, påminner om vår och sommar och landar i maträtt efter maträtt. Helgens lyxdricka enligt våra barn - en mojito virgin - är räddad så länge man minns att nypa av topparna så skotten delar sig och plantan blir buskigare och buskigare istället för att bli länsad som en kal flaggstång.

Till sist är det ju det där med doften igen. Att stryka med fingrarna över timjanrufset eller gnugga lite försiktigt på rosmarinens blad och sedan dra djupa andetag med fingrarna mot näsan… Älskar't.




PS: I olivoljeflaskan i fönstret skymtar olivoljan jag gjorde efter bästa Brooklynmanér. Med färsk rosmarin och lite till. Yummie! Prova dessutom att ha lite hackad färsk (eller torkad malen) rosmarin i köttfärssåsen nästa gång… DS

2 kommentarer:

Majas bekännelser sa...

Åh vad underbart! Jag älskar också färska örter! Det doftar ljuvligt och sätter så god smak på maten. Dessutom så är det vackert att ha i kök och fönster!
Sköt om dig, kram Maja!

CreandoPhoto sa...

Du har så rätt, så rätt. Visst är det så man ska göra. Är det så jag gör då? Nepp! Men jag njuter av dofte så länge det varar iallafall :)