moderskeppet & en utskrattad affärsman.

Chilli, moderskeppet

Vi letade kattunge till barnen som galningar en jul. Alla andra hade tydligen samma idé, men till slut hittade vi en något större kattunge, 16 veckor gammal sa säljaren. Mannen kom hem med katten och jag tyckte nog att hon -Chilli- var lite väl stor i växten, men nu var det ju som det var med det. Det lustiga sedan var att efter en tid blev hon så uppsvälld i magen. Klart vi tänkte att det skulle kunna vara kattungar, men hon var ju så ung, men lite oroliga att hon fått mask eller nått annat problem var vi. Och hungrig. Till slut stod det klart att har hon inte blivit besatt av aliens så är det kattungar i magen.

Vi ringde säljaren som kom på att de använt samma annons flera gånger, så 20 veckor var hon när vi hämtade henne, och ja visst ja, hon var på rymmen i 10 minuter utanför huset dagen innan ni hämtade henne. Har nog aldrig blivit så utskrattad tidigare. "Ha, ha, ha," skrålade en jobbarkompis, "vilken affärsman du är." Veterinären sa att 3-4 är den vanligaste storleken på kullar, och en så här ung katt borde bara få 1-2. Men det var en dålig gissning. Det kom ut S-J-U stycken. Sju. Köp en, få åtta liksom.

Texas, som stannade hos oss

Sötnos, Texas, Diesel, Dixie och underst Trigger med vitt pipskägg

Men ibland vet någon annan bättre än en själv vad som är bra för en. Vi hade ju aldrig låtit barnen, och oss själva också för den delen, uppleva tjusningen med en kattungekull annars. Kostsamt är det, och slitaget på hus och inredning ska vi inte prata om. Fast det är ju en världslig sak i sammanhanget när man ser lyckliga barnögon och en näsa djupt nerborrad i en liten liten varelses silkeslena päls.

Sötnos, som senare fick namnet Doris, en riktig liten raggsocka

Får jag stanna hos er?

Tur att man inte vet allt. Och tur att det inte alltid blir som man tänkt.