27 maj 2013

när hjärtat inte vill förstå.




Det har gått ett år. Ett helt år. Hur är det möjligt? Tårarna vill liksom inte ta slut.
Fortfarande knyter sig halsen och hjärtat blir som alldeles för stort för att få plats i bröstet.
Tror aldrig att jag har upplevt något som varit så svårt att förstå, svårt att acceptera
och ta in som verkligt.

Det var ju inte så här det skulle bli.



6 kommentarer:

Petra / Popetotrora sa...

Kram till dig!!

LiseLotte sa...

Ibland är det svårt att leva. Ibland försöker man förstå sig på men det går inte.
Stor Kram!

Fint o Fult sa...

Stor kram till dig!

Dagar av lycka sa...

Skickar en kram mitt i sorgen... Eller ett helt gäng förresten!

Maria - Snickaregården sa...

Låter som att du behöver massor med kramar. Så här får du från mig genom cyberrymden.
Kram Maria

Min plats i solen sa...

De finns med oss varje dag. De som fattas oss. Sorgen, smärtan och saknaden är ständigt närvarande. Likaså kärleken, de vackra minnena och tacksamheten över att ha haft dem i våra liv. Livet är så vackert och så skört.

Stor, stor kram till dig♥