ögongodis.

Lovade nån liten miljöbild från en ljuvlig grekisk restaurang här. Här är de :)

Är så svag för vitrappade hus med stora vackra dörrar och fönster med fast spröjs. När vi byggde vårt hus kallade säljaren mig lite leende för fönstergalning. Det var tvunget att vara vackra fönster med fast spröjs -inga spännen som syns eller glipar, fönstren ska sitta fast i gångjärn så att det öppnas på gammalt vis med med vackra fönsterhakar och träramen ska ha en fin fasning i kanterna på insidan.

Den här restaurangen omgärdas på två sidor av hus i den här stilen och allt var välskött och fixat. Visst är det extra fint med zinkrännor? Vill ha-begäret slår till direkt! Till mina svagheter hör också olivträdens grönsilvriga blad och knotiga stammar.

Föll lite för den där ruffa soffan och alla kuddarna. De rödvita skulle passa väldigt fint hemma hos mig...

Mer Grekland än så här blir det inte! Ett år släpade jag hem en sån där stor plåtbox som handbagage på flyget. Men den visar jag en annan dag...