Idag blir det jobbardags. Har tillsammans med min pappa lovat hjälpa farmors syster tömma soldattorpet från 1700-talet som de och deras sisådär 9 sykon växte upp i på alla grejer inför försäljning av huset. Det är ju så att man gråter blod att låta ett rött gammalt torp med kakelugnar lämna släkten, men vi har inte en chans att gå i land med att renovera allt som behöver fixas eller ens en utsikt till chans att få med oss barnen dit på somrarna. Men man kan inte få allt man vill... som med allt annat här i livet.
2 kommentarer:
Kan tänka mig att det känns lite vemodigt. Men ja, du får glädjas åt "det lilla" i att göra eventuella superfynd. :-)
Önskar dig en riktigt fin fortsatt helg!
åhh, du får se det som en möjlighet att hitta vackra glömda saker helt enkelt. Tråkigt att behöva skiljas från en sådan släkt klenod men man får hoppas att någon annan får glädje av stuga. Ha en fortsatt trevlig helg. Kram Johanna
Skicka en kommentar