18 november 2012

stilla söndagstankar.



En stilla söndag. Huvudet är fyllt av eftertänksamhet och funderingar om livet och dess skörhet. Vår väns mamma har inte återfunnits och det är svårt att hålla ur sinnet mer än några minuter i taget... Det är inte min familj som drabbats den här gången och jag vill inte på något sätt göra anspråk på att vara nära sörjande men det är svårt att undgå att skakas om. Och det vill jag ju också. Jag vill beröras av andras livsöden och motgångar, och jag vill om och om igen fundera över hur livet ska levas och vad som är värt något denna korta stund på jorden jag kommer att få.




Er mina bloggvänner har jag inte prioriterat sådär ruskigt högt på listan senaste tiden. Men jag gör snabba inhopp till er när andan faller på och om ett tag är jag nog i full gång igen. För att jag vill det helt enkelt. Ha en fin söndag! Fler söndagsbilder hittar man som vanligt på Fabriken!

7 kommentarer:

Victoria - Elvira Spekulerar sa...

Styrkekramar till dig, det är klart att man blir berörd även om det inte är den närmaste familjen som är drabbad.

Kram Victoria

Dagar av lycka sa...

Fy, det låter gräsligt! Klart att man inte kan låta bli att beröras även om det inte är någon riktigt nära som drabbas. Hoppas att det reder ut sig för era vänner!

Kram
/Anna

Pia Gustafsson sa...

Åh vad hemskt. Vacker bild på passionsblomma. Styrkekram! / Pia

Queen of Kammebornia sa...

Vilken fantastiskt vacker blomma!

creando sa...

Ja, ibland vibrerar livet lite extra. Man inser att det är så oerhört skört, att det kan förändras på bråkdelen av en sekund. Det är en obehaglig, men också viktig insikt :)

Kramar till dig!

Anna/Rackarungar sa...

Det är så klart bra att bli berörd och stanna upp och njuta av allt det fina man har, men hu så hemskt. Gräsligt!
Stor kram fina du!

Min plats i solen sa...

Ibland skakar marken och man påminns om hur skört livet är. Sådär så att det gör ont i själen. Jag hoppas verkligen att de hittar er väns mamma snart.

Stora varma kramar