26 mars 2013

skovals.




Tisdag och skovals. Stod med skorna på i hallen i morse när en liten kille kom ner för trappan med ont i magen. Varm var han också. Av med skorna igen. Ska strax på med skorna igen för att hämta den obligatoriska gyllenebågarnapåsen med sjukkäk.

Skorna på pianot är läster som min farmors pappa använde när han gjorde skor. När vi för 1,5 år sedan hjälpte till med att röja ur soldattorpet där min farmor och alla hennes syskon växte upp i, hittade vi alla hans läster, arbetsbänken och alla verktygen ståendes i boden. Under all bråte framträdde arbetsplatsen med alla läster på sin plats i hyllorna. Alldeles orörd. Det kramade till lite i hjärtat att vara där och tänka på att han stod där, och jobbade med skor till alla sina barn och sina kunder. Så nära och så långt borta, alldeles samtidigt.

3 kommentarer:

Dagar av lycka sa...

Wow, det tror jag det. Det måste ha varit en grymt stark upplevelse! Häftigt :)

Kramar Anna

vitadrömmarobusigabarn sa...

Vilken fin blogg du har
kram Tina

Johanna | Tillvaron.se sa...

Å vilken story. Sådana där historier är så underbara och kan få lilla mig att bli tårögd av att det är så fint. Livets gång på det mest enkla och tydliga sättet. Och härligt att ha det med sig för dig, din egen historia liksom.