att mötas av blomdoft.

Öppnade dörren till glashuset igår kväll och möttes av den ljuvaste av dofter! Citronträdet står plötsligt i full blom och uppemot 100 knoppar är på väg. Doft är den mest åtråvärda egenskapen i en trädgård om man frågar mig. Att planera och plantera vackert är inte jättesvårt, men att få till doftupplevelser ger en mer magisk dimension. Dofter minns man långt efteråt på ett helt annat sätt!

Innan vi ens hade byggt klart huset planterade vi en kaprifol vid ingången för att man ska kunna passera doften på väg in eller ut ur huset. Tyvärr vill ohyran ha blommorna för sig själva så det har hittills inte riktigt blivit så.

Mellan ölandsstenarna i gången finns det timjan här och var och ibland en vindstilla dag kommer en liten liten pust av timjan när man trampar på den. Det är lycka!

Idag är jag mest bara lycklig hela dagen! Har precis varit med äldste sonen på skolavslutning för 9:an. Är så stolt över honom för han har verkligen kämpat sig igenom och kommer ut med flaggan i topp! På tisdag beger vi oss ut i vida världen på hans drömresa hela familjen och vi är ruskigt förväntansfulla just nu. (Huset är bebott hela tiden om någon förfasar sig över att det står här att vi ska bort.) Det kan med andra ord bli långt mellan inläggen här i några veckor framöver... Men nått blir det i alla fall. Vi hörs!