18 juni 2011

att vilja skjuta en hackspett.

foto från birds.se


Jag vill bara säga allra först att vi GILLAR djur hemma hos oss. Vi tyckte att det var lite kul när vår katt som inte ens var färdigvuxen jagade en grävling över gräsmattan. Vi pratar fortfarande om älgen som väldigt oväntat kom skuttande längs trädgårdsgången och skvalpade över staketet. (Vi bor i ett villakvarter bredvid en liten stadsskog.) Jag kan till och med berätta med lite småförtjusning om kopparormen som bodde under en kruka på terassen eller när katterna släpade in den och jag nästan tog upp den i tron att det var nått metallskräp barnen släpat hem.

MEN, när vi snackar större hackspett då vill jag inte vara med! I år också har en sådan vacker fågel byggt ett bo i eken bakom huset. Och deras ungar är de förfärligaste man kan tänka sig. PIP-PIP-PIP-PIP-PIP med maxvolym och endast tyst i 1,5 sek för att hinna svälja maten. Från gryning till skymning. Som ni vet är det ljust rätt många timmar per dygn just den här tiden på året. Vet inte hur många morgnar jag vaknat runt fyratiden för att stoppa huvudet under kudden och armen tvärs över för att kunna somna om. När vi sitter i glashuset får vi stänga mot skogen för det LÅTER så ERBARMLIGT. Mannen fantiserar om att bära dit stegen, klättra upp och slänga fram en fogskumflaska och pyyyyysch så blev det tyst..... Fast då skulle vi väl vakna av tystnaden istället, så blir det ju alltid på film ;)

3 kommentarer:

a piece of happiness sa...

HA HA!

Jag älskar alla fåglar utom Kråkor. För vi hade en galen kråka hos oss förra året.
Första gången jag blev väckt var en lördag kl. 4.30. Jag hörde en desperat knackning på fönstret och blev livrädd. Jag var hemma själv med barnen och då blir man extra skraj. Jag smög trappan ner och tittade ut och förväntade mig en galen människa men såg inget först. Men såg han sen på altangolvet sprättandes han omkring och knackade med näbben. Attackerade fönstret gjorde han också, det var alldeles slabbigt efteråt. Han såg förmodligen sin spegelbild och trodde det var ett hot....suck....dumma fågel.
Jag schasade iväg honom. Men det tog ett par dagar och sedan väcktes jag av honom lika jä__a tidigt igen. Då filmade jag det hela på mobilen för ingen trodde mig. Han kom en gång till efter det men nu .....peppar peppar....har jag inte sett Kråkan på länge.

Mina Gouldsamadiner sa...

Hahaha,jag skrattar åt ditt inlägg.
Ajabaja inte röra hackspetten men samtidigt förstår jag det kan vara enerverande.
Tur att ungarna flyttar hemifrån tidigare än människobarnen,det får du tänka på istället och glädjas åt *blink blink*
Kramiz.

gebrichi sa...

We have a woodpecker that lives in the trees by our house. So far we haven't seen it but we do hear it so I sympathize with your dilemma. We also get visits from a blue jay that sits on the balcony railing early in the morning and makes the most loud noises - you cannot call it singing!!
Cheers