att räkna dagarna.

Räknar ivrigt ner dagarna till fredag. Mannen och jag ska lämna verkligheten för ett tag och bege oss till Stockholm för en helg för två. Känner att det inte spelar så stor roll vart vi ska egentligen, bara det där med bara vi gäller är jag nöjd. Må så vara att barnen är rätt stora men det är ändå massor av måsten i livet som är skönt att få vara utan en stund för att bara fokusera på varandra, att prata till punkt och en bit till, eller bara vara tysta tillsammans, hålla handen på gatorna, den där varma handen i nacken och att värma sig i varandras ögon utan att någon suckar vid bordet och tycker att det är dags att resa sig och gå.

Vår enda plan är att äta och dricka gott - och det kommer ju knappast bli något problem med AG på gatan bakom hotellet. Om vi sen spanar årstider på Rosendal, flanerar i Gamla Stan, förundras över någon utställning på Fotografiska, njuter av alla Zetas finheter och godheter eller sippar finkaffe på Esaias är inte så viktigt. På nått av alla härliga ställen kommer vi sitta, jag vill dela på rätterna - eller kakorna - för att få smaka flera alternativ, mannen kommer sucka och le och sen säga ja. Och jag kommer vara lycklig ända ner i botten av hjärtat.