Frida med Fabkeramik |
Det är så typiskt. När jag bara inte kan så rinner inspirationen och lusten till så det vattnas i munnen i iver att få sätta igång. Min klumpfot har fällt krokben för mig, sjukskrivning, meduciner och remiss till ortopeden (som för övrigt inte ens har tid att svara i telefonen -"ring en annan dag"). Och jag bara sitter här och suckar för att jag varken kan eller får sätta tänderna i nått härligt projekt.
Jag vill göra vackra betongplattor med spetsmönster som fabulösa Frida har gjort.
Eller en sånn där Kiviksliknande äppellåda som Att vara någons fru knåpat ihop.
Att vara någons fru |
Men istället för att åka iväg till brädgården sitter jag med foten i vädret och näsan i lillsonens hår, dricker latte och tittar på film. Kanske inte så tokigt det heller....
4 kommentarer:
Tycker det lät skönt med film och mys med sonen, passa på när du ändå inte kan göra så mycket annat.
Trist med foten, du får ha det så bra du kan medan den ska läkas.
Kram Victoria
Du hinner knåpa! Njut av det påtvingade lugnet, jag tycker att det låter ganska skönt! :)
Och du den där melonsalladen går inte av för hackor! :)
Kram
spetsmönstrad betong var ju hur fint som helst!
/Madeleine
Låter som om du har det ganska bra ändå ;) Nä, men jag fattar verkligen frustrationen! Man blir lätt paralyserad över vad man INTE kan göra i sådan lägen bara ;)
Du, det hade varit bra mysigt att ha dig sittande i solstolen brevid mig. Vi får nog satsa på det någon gång :)
Ha det bäst och gör något annat lattjo, som man kan göra sittande!
Puss och kram
/Anna
Skicka en kommentar