objudna gäster & adrenalin.

Nått virus klev på - objuden - i lördags och har inte hittills förstått vinken att packa och dra vidare. Har därmed ägnat mig åt att vila mig i form i sängen mest hela dagen inför eftermiddagens jobb som väntar om en dryg timme. En varm pälsklädd kille med tratt, några böcker, lite radiobrus, en latte och en sparad lyxkola från Zetas igår gör mig sällskap.

Fast morgonen började betydligt med spännande än så...

Det skramlade till på baksidan av huset där vi har vårt sovrum i morse när jag låg och läste. Tintin flög upp och tittade ut och jag också fast inte med samma fart - trodde det var katterna som hamnat i fight. Tomt utanför fönstret. Gick till köket för att se om någon av dem behövde assistans, och... anar att det står en bil på uppfarten med tända lysen. Snabbt in i sovrummet, på med lite kläder - svårare än man tror att hitta nått snabbt i en hög när allt i hela högen är svart.

Ut ur huset barfota springandes just som en okänd bil backar ut med, ja just det, en cykel, hängandes på bakluckan. Två i bilen och den närmast rutan med uppdragen luva. Tvekar en bråkdelssekund om jag ska rycka cykeln - med nått rött på precis som två av våra - eller slita upp dörren. Jag sliter upp dörren och ska precis ryta "Och vad tror ni att ni håller på med, jag ska ha cykeln!" när jag inser att det är 15-åringens goa kompis som sitter där med sin pappa. Som jag känt sedan jag var 12. Ja, just ja. Hans cykel blev kvar i lördags vet jag ju fast jag inte sett den och därmed inte funderat mer på det. Slutet gott och jag kan knata in igen med smutsiga kalla fötter och skakande händer.