Snubblade över den här gamla favoriten (från Johnny Depp-filmen Benny & Joon) i morse, i bootleg-version dessutom, och den har spelats i huvudet och nynnats sedan dess. Kärt återseende! Älskar pianot, hans raspiga röst och texten som är en sån där som får en att orka en bit till de tuffa dagarna. Livet är ju som bekant alldeles underbart och jag njuter verkligen av det, men också ganska svårt alldeles för ofta. Då är det fint att ha människor att luta sig mot en stund och en större hand att grabba tag lite extra mycket i...
1 kommentar:
Underbart! Fattar precis vad du menar :-)
Du, nu drar vi igång en tävling på bloggen. hoppas att du vill vara med!
Ha en fin dag!
Kram
/Anna
Skicka en kommentar