En sak står väldigt klar just nu. Jag hatar att gå på kryckor. Och stukade fötter. En och en halv dag avklarad av veckans sju kryckdagar och sen får vi se vad herr sjukgymnast utfärdar för påbud.
Tröstar mig med latte och macarons i glashuset i det oväntat fina vädret. En bunt olästa tidningar har jag också som mannen släpat hem till mig. Slipper i alla fall sitta där och huttra som jag envist gjorde igår. Måste se till att vi (läs mannen) köper ny gasol så det går att elda för kråkorna (läs Cecilia).
4 kommentarer:
Låter jobbigt med kryckorna! :( Hoppas att du slipper dom illa kvickt!
Alltså vet du att jag har aldrig smakat en macaron! Hur nu det är möjligt. :)
Jag beklagar sorgen efter din lillkusin.
Kram Linda
Vilken fin lite ask och fint förpackat var det också.
Angående föregående inlägg så beklagar jag djupt. Unga människor ska inte dö så är det bara.
Kram
Helt rätt att trösta dig med smarriga macarones!
Och jag beklagar verkligen lillkusinen. Man blir alltid ledsen av att höra sånt.
Smarro. Helt rätt med lite socker- och läströst. Ajajaj, stukning som är ett sånt elände. Balansbräda säger han säkert. En gång i tiden, när jag hade en fotbollskarriär att tala om, stod jag mycket på balansbräda och hade jämt tejpade fötter.. En av de saker jag inte saknar från gräsplanen.
Beklagar verkligen din förlust! Fy vad hemskt.
Skicka en kommentar