Hittade två utslagna blommor på magnolian när jag kom hemrullandes från jobbet. Som ett fint välkommen hem efter två pass på mitt älskade jobb med några få timmars sömn mellan. Får frågan nu och då hur man kan välja att arbeta med sjuka barn. Ni fattar inte - det är ett FANTASTISKT jobb. Precis nära livet. Äkta vara hela vägen. Det är stort att få följa med människor en bit på deras väg. Att få vara delaktig i deras liv på ett litet hörn... I smärtan, i glädjen, i oron, i förtvivlan och i lättnad. Och den där tillfredsställelsen när man sagt eller gjort alldeles rätt sak. Obetalbart.
8 kommentarer:
Vilken fantastisk kärleksförklaring till ditt yrke. Ord som går rakt in i hjärtat och jag inser med ens att jag känner tacksamhet över att det finns människor som du. Människor som brinner för sitt arbete och vet att de gör skillnad för andra. Att de utför ett viktigt arbete. Det syns tyvärr inte alltid i lönekuvertet men livet är mer än pengar. Vetskapen om den betydelse och skillnad man gör i någon annans liv är värt mycket. Det var en av anledningarna att jag blev lärare. Möjligheten att göra skillnad för någon annan. Att vara med och påverka framtiden.
Tack för att du finns Cecilia och för det arbete du utför. Du gör skillnad.
Kram Lotta
Klickade in på kommentarer och ska börja skriva, men min blick fastnar på vår fantastiska och kloka bloggsyster Lottas kommentar ... och jag kan bara instämma helt och fullt. Precis vad jag tänkte! Men Lotta beskriver det så fint, så jag tänker inte försöka skriva om ett dugg - jag bara instämmer.
Och jag kan bara tacka för att ni finns, brinner och är så fantastiska i era yrken! Jag skulle aldrig klara det, jag beundrar ert tålamod och er styrka. Det är så otroligt fint när rätt människor är på rätt plats.
Ha en fin helg!
Kramar
Suz
Kan inte annat än att hålla med dig. Vi har världens bästa jobb. Även om det enligt mig finns en hel del men... med vårat yrke.
Kram på dig /Anna
Underbart att du känner så för ditt jobb. Det är den känslan man vill åt. Och jag tror nog att det är svårare att nå den när man som jag egentligen bara arbetar med pengar. Det blir aldrig på riktigt då.
Och magnolian, så vacker. I Kina stod de överallt och pockade på uppmärksamhet - som de såklart fick :)
You make me cry baby...
Tack, tack, tack Suz!
Jag har två(!) svårt sjuka barn och jag är så innerligt tacksam för att just NI finns, ni som har valt att arbeta med våra älskade barn. Ni som har tålamod, glädje och engagemang, som lyfter oss, både barn och föräldrar, vars tillvaro präglas av sjukhusvistelse, väntan och ovisshet. Det finns tusen ord att säga men just nu hittar jag bara ett enda, Tack!
Fina du, vilka rader... Jag är full av beundran för föräldrar i din sits. Jag vet att ni inte har något val men tänk hur ni kämpar och bär era barn... Vardagshjältar är vad ni är!
Det är fint att vi får arbeta mot samma mål, från varsitt håll men ändå tillsammans.
Skicka en kommentar