28 augusti 2011

finaste lyktorna, eller att välja halvfullt / halvtomt.





Har alltid gillat gamla stormlyktor och på senare tid också insett hur bekvämt det är med ljuslyktor med lysfotogen istället för dessa värmeljus som måste bytas hela tiden. Har tänkt i flera år att jag ska börja samla på dem men inte gjort något av det. I somras blev jag påmind om mina lyktsamlarplaner av något jag såg och det lustiga var att en vecka senare ringde mannens mor till honom och sa att det finns några gamla lyktor efter farmor på vinden som är dina -ska du inte ta hem dem? Två gamla fina fungerande lyktor med precis den rätta personliga anknytningen... 








Det finns en massa roliga detaljer på dem, som damen på glaset, fladdermusen på fotogenbehållardelen och samma fladdermus på det lilla vredet där man skruvar upp veken.







När jag laddade in bilderna i datorn från detta fototillfälle morrade jag först högljutt. Jag hade glömt ställa tillbaka ljusinställningen från glödlampeljus till dagsljus och därmed blir hela vitbalansen åt skogen. Men efter en liten stund tyckte jag att dessa skymningsblåskimrande bilder blev rätt fina och den tillfixade varianten inte alls lika tilltalande.

Ibland blir det ju så där precis som man vill! Det gäller att lägga dessa tillfällen på minnet och inte bara sucka över de dagar när allt går snett - som igår när vi höll på att få fötterna överkörda av en blådåre på ett övergångsställe vid polishuset och polisen som kom i mötande fil inget tycktes se utan ignorerade både oss, blådåren och lugnt rullade vidare, sushistället dit vi var på väg hade lyckats stänga och barnens kebablåda levererades utan sås.

Man kan istället fokusera en smula på att mannen hann in på Ica för att hämta de bokade filmerna med 30 sekunders marginal och att jag upptäckte den förlorade såsen innan vi hunnit ända hem. Att det kan dimpa ner två efterlängtade lyktor utan att man behövt lyfta ett finger eller spendera en krona. Att jag aldrig skulle fått mina blåskimmerbilder om jag inte först gjort fel. Att vi inte skulle fått fatt i de till barnen utlovade filmerna om polisen brytt sig om att stanna....

2 kommentarer:

a piece of happiness sa...

Ja det är just det man ska göra vända på skiten och se de positiva i det som händer. Inte lätt alla gånger ;)

De blåa bilderna blev mer dramatiska, helt klart, bra miss där ;)

Anna/Rackarungar sa...

Härliga bilder!
Fänkålen delar jag som man klyftar en apelsin (glasklart va?! ;) sedan grillar jag med olivolja och på med flingsalt. Supergott och enkelt som bara den.
Har tyvärr inte lagat pannacottan än, men gjorde lakritssås enligt ditt recept - smaskens!