Erkänner direkt: Jag är en lärklover. Eller om man ska uttrycka sig som en del ordvrängare i bekantskapskskretsen skulle gjort: I löööv lärk ;). Smög runt i ett buskage och letade lärkgrenar med äldste sonen i hasorna. Det mesta hittade jag på marken, men får väl erkänna att någon liten färsk gren åkte med också. 14-åringen hade mycket roligt åt att hans mamma inte ville att vi skulle ses från vägen plockandes grenar och att vi dessutom tjuvparkerade på en gästparkering till ett bostadsområde vi inte besökte.
9 kommentarer:
Oh yeh, I'm a lärklover, yes I am!! Så. Himla. Snyggt! Och vad ser man där? En cello, mitt favvoinstrument. Min morfar var en fena på cello. Säg att någon i din familj behärskar detta vackra instrument, då ska jag Smiths utanför ditt hus och försöka lyssna...!
Urtjusig tjejen!!
Vilket bra ord! Lärklöööver! :)
Här har du en till, och nu har jag kommit över en del grenar och hur fint var det inte och göra en krans som du gjort! Men mina är väldigt hårda och tjocka, de kommer nog gå av? Använde du de färska? Eller blötte du dem innan?
Mycket fint!
Tack, gulliga ni!
Anna: Nästan, det är en kontrabas som min man spelar på ibland. Cello är mer vackert, kontrabas lite mer coolt... Ring på så släpper jag genast in dig :)
Annixen: Till den använde jag mest färska tunna. De tjocka hårda skulle nog gå av, satte dem i en hög keramiktillbringare istället.
Åh vad fint!
Din krans är fin! Jag älskar lärkkottar, ser ut som små rosor!
Kram Eva
Åh vad fint! Sån vill jag också ha
Mysig blogg för övrigt, det är premiär för mig! :)
/Maria
Hihi, ja vad gör man inte ;) Allt för det vackra! Det blev jättefint!!
Ha det!! Kram Jenny
hej kusin. Så klart få du använda de bilderna hur mkt du vill. =)
Det ska bli väldigt roligt att se er med ...fast omständigheterna.
Kransen blev jättefin... och duuuu.. vilka underbara koppar. Nu vill jag dra fram drejskivan bums.
kram kram
PS. Objektiv kan lätt göra en beroende. =)
Skicka en kommentar