2 juli 2011

när det inte blir som man tänkt.




Hela familjen skulle fara ner på stan och vandra lite på festivalen som härskar nere på stadens gator under helgen. Jag hade siktat in mig på att få äta langos med rödlök, kaviar och creme fraiche - en av mina svagheter. Barnen skulle stoppa i sig två cheeseburgare var från Restaurang gyllene bågarna och spara resten av utrymmet till Galna Glassen: En ny glassbar med hur stora och galna glassar som helst. Mannen gillar allt och har lyssnat in en kär vän som uttryckte att "Är kvinnan nöjd är alla nöjda.", så langos stod på menyn för honom också.

Jag hade precis snyggat till mig från mitt semester-slas-hasar-jag och mannen spolat av sig oljan efter att äntligen få ha satt tänderna i att montera krok på bilen ("Men älskling, inte idag, det där kan du väl göra när det regnar!" Ingen aning om vem som upprepat den frasen hela veckan! ;)) när barnen kommer hembärandes med vår hund Tintin. Han hade gått ner i diket, motvilligt blivit uppsläpad därifrån och sedan vägrat använda ena bakbenet. Inget tjut, inget gnäll, ingen hastighet som skulle kunna medföra felsteg, ingenting! 






Det skulle ju möjligen kunna varit ett ormbett... men då borde han ha tjutit till. Ingenting syntes på huden, inte en skråma. I alla fall tordes vi inte lämna en slak hund som vägrar gå ifall det skulle vara något. Det fick bli lunch hemma och hemmagjorda galna glassar. Efter en räd i skafferiet blev det i alla fall rätt bra! Eller vad säger ni?




 



 Vanilj-, Mascarpone- eller Valnötsglass med smält Marabou mjölkchoklad med en skvätt Dajm och en massa minimarshmallows ihoprört till en smarrig sås plus lite maränger fick helt klart godkänt av samtliga familjemedlemmar! De små rara blå faten är gamla kaffefat från farmor och farfars stuga och visade sig passa nästan läskigt bra med nya underläggen på bordet.

Och nu några timmar senare tycks Tintin må fint. Benet går att använda och har inte svullnat upp något alls -rätt lättbedömt på en whippet -så det tycks vara falskalarm! SKÖNT, det är så hjärtskärande att lämna honom på Strömsholm. Sist grät han högljutt när han förstod att han inte skulle få följa med mig hem och nästan jag också. Bra att det finns men vi vill inte behöva det!

9 kommentarer:

Mina Gouldsamadiner sa...

Hallegossingen.Stackars vovven.Har oxå en vinthund,en borzoi.Innan jag skaffade henne hade jag afghaner och när jag tröttnat på all pälsvård efter 20 år med dem var jag inne på att skaffa mig just whippet men det bidde alltså en borzoi istället som nu är 6 år.Hon har haft lite otur i livet,lyckades bryta ett framben genom en olyckshändelse när hon sprang lös.Det läktes inte ihop som det skulle så hon bröt det en gång till.Men nu är det ok.
Du bjuder på så matigt goa bilder så man får nästan plocka fram dreggelduken...
Ha en fin helg.
Kram Kicki

The Dress And Me sa...

Ojdå, stackars lilla Tintin. Skönt att han piggnade på sig. Er glass verkade ju inte helt fel den heller. Supersmaskens!!

Nina P sa...

Hej! Jag tycker att din glass lät super-smaskig. Blev jättesugen på glass nu!!! :) Skönt att Tintin mår bättre! Hoppas att du njuter av din semester, jag njuter av min, så ses vi om några veckor på jobbet! Kram Nina.

Yosofine sa...

Sv: Det är Sigrid, hans syster.
Hoppas att det fortfarande är bra med vovven!

Kram

Mjuka sa...

Åh stackars lille vovven! Hoppas att ha blir bra snart.
Tycker att du kompensera glassen väldigt bra. Låter väldigt gott!!!
Ha en skön söndag!
Kram Malin

Fru Westman sa...

Åh, vad skönt att det verkar ha gått bra med benet! Men kan ju bli nervös för mindre... :(
Vår hund har också varit inlagd, faktiskt två gånger, och det är verkligen ingen höjdare även om man vet att personalen är kompetent.
Glassen ser smaskig ut! :)

Kram

a piece of happiness sa...

Lilla snuffsen!

Vi hade ett litet bekymmer i fredags med en dålig kanin. Lös i magen och alldelses kladdig päls. Vi lyckade vända det helt själva så nu är vi nöjda och kaninen är ren idag. Inte roligt allt när djuren inte mår bra och inte kan säga något. Vilket fint tyg han ligger på.

en matsked grejer sa...

Tack alla ni rara! Tyget Tintin ligger på sydde jag nya fodral till dynorna av... Riktigt nöjd själv också ;)
Kram Cecilia

enannanhelena sa...

Tror att det skulle vara lättare att räkna upp vad vår katt INTE har råkat ut för under sina snart 16 människoår här på jorden...

Jodå, ormbett trodde vi att hon hade fått en gång, också, men det visade sig vara ett STOORT insektsbett.

De djuren, de djuren. Can't live with or without them. Typ. :)

/helena

ps. Tur att Melou, nej jag menar Tintin, ;), mår bättre nu, ja jag läser lite huller om buller bland dina inlägg, måste uppdatera mig en anings.